Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
59
— Jag var därnere söderut, mumlade han.
— Ta, men var?
o
— Var? Ah litet varstans — i skogarna.
— I skogarna?
— Ja i skogarna, på sommaren. Jag låg där, det
var inte något så förskräckligt, det var varmt, men
så fick jag väl febern, den vanliga, malarian.
— Men vad levde du på, vad levde du på?
Ett ögonblicks isande tystnad.
— Jag fångade råttor.
— Råttor?! Jesus, Töre!
— Skrik inte så, kära barn, sade han, men hans
egna ögon blevo onaturligt stora och blanka. Han
hade icke just tänkt på förut, att det var så
eländigt, men när han nu hörde hennes och sina ord
rulla fram, kom en stel undran över honom.
Louises blodlösa ansikte blickade omkring sig,
inte skrek hon, nej, nej, här gällde bara att tänka,
genomtränga, finna utväg. Men det var som om
något vilt nytt skymt för och hämmat.
— Du ska inte vara rädd, yttrade Töre ånyo,
sådana där råttor ätas av negrerna med begärlighet,
jag brukade sälja ibland och fa annan mat, där fanns
en svensk baron till och med, han hade ....
— Ja ja, säg det inte, jag förstår.
— Ja i många år.
Hans röst lät säkrare, detta sakförhållande
innebar en viss upprättelse.
— Men Töre, Töre, varför gjorde du så? Du
hade ju arbete då, innan du blev sjuk, du skrev att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
