Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
INLEDNING.
du målade en sorts träfigurer, tänk att gå och göra
dig sjuk, säg?!
Åter blev det tyst.
— Jag ville ut i naturen, jag ville måla.
— Måla?!
— Ja, jag hade färgskrinet med mig, det hade
gått, tror jag, småningom, det fanns intet annat sätt.
Hon kände en egendomlig lamhet, öppnade
läpparna som för att tala men slöt dem igen.
— Hade du — hade du ämnat bli målare då,
kom det slutligen tonlöst.
— Visst hade jag ämnat bli målare, sade han
skoningslöst.
— Nå men varför kan du det inte nu då?
Men de sista orden dogo bort i sin svaga klang.
Deras tankar smiddes ett ögonblick fast vid
varandra, och omkring henne bredde sig en hemsk
ödslighet.
Men åter sprängde tankens böljor sin egen väg
fram, sökande mot stora, sollysta hav.
— Töre, sade hon starkt, nu ska vi inte släppa
taget utan först se till att fa pengar, mycket pengar,
se’n blir du målare ändå bättre.
Han lade huvudet tillbaka trött och slöt ögonen.
— Det var ju just det, som gick sin kos i dag.
Med en otålig axelryckning steg Louise upp och
tände gasen.
— Du far väl ta nya tag, låt oss tala förståndigt
om vad vi bör ta oss till, Töre.
Han reste sig lydigt och gick fram i skenet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
