Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79 ANDRA KAPITLET.
Varför fick det icke fortfara? Varför sände
kamraterna brev och sammanskjutna medel för att kalla
honom tillbaka till det gamla livet? Att så skedde
var naturligtvis ett bevis på en Guds mening. Det
kunde vara en frestelse, men var låg frestelsen: i att
stanna eller i att gå? Se där hur svårt att veta!
Nå redan vid första trumpetstöten hade konstnären i
honom vaknat, endast helt kort vacklade han över
bråddjupet, alltmer veko de tama idealen för heta
drömmar, och inom kort stod han där förvandlad,
med hjältemodigt beslut att offra allt för inneboende
ideala drifter.
Hemligt var han segervissare än någonsin, den
tilländalupna overksamheten hade nog haft sin
mening, och i djupet av sin själ var han övertygad att
just han med det kraftiga arbetarblodet vore den,
som komma skulle i svenska konstens rike.
Men hur det stormade inom honom, gick han
där medveten om att hans yttre endast visade ett
par oroliga djupblå ögon, och att något mörkt och
skyggt följde honom från underjorden. Han var född
av en tyst, grubblande far, av en mor, vars namn
han aldrig nämnde, och som han älskat glödande,
fast hon skrattat rått och lett åt allt för många.
Som liten pys kunde han, rädd och aktsam, smyga
bakvägar om stugorna för att slippa möta henne i
sällskap med svarta sällar, hans lilla hjärta kändes så
tungt, och han grät ut i hagen, när pojkarna hånade
honom. Ibland när han var ensam hela långa
dagarna i kojan, gick han, alltid smått rädd för något,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
