Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
ANDRA KAPITLET.
på tå och ordnade i trasiga muggar vårblommor,
som han smugit sig till att plocka, sopade fint, strödde
granris, lade en servett i snibb på bordet under de
små dammiga rutorna och ställde på den en myrten,
en lackviol och muggarna, och emellan det gröna
inpassade han ordentligt den flottiga skinnbibeln och
psalmboken med smutsiga spännen. Sedan satte han
sig tyst på en stol; där kunde han sitta med
händerna hopknäppta och fötterna en halv aln från
golvet och se på härligheten och känna sig glad, fast
han aldrig vågade titta åt pannan med kaffesump,
som var hans lidelse. Syskon hade han inga. En
gång fick han en liten bror, den skötte han mest
själv, satt inne ensam hela dagarna och vaggade den
arma, kvidande ungen, matade och ställde med
honom, så gott han kunde. Den dog naturligtvis.
Håhå-ja, vad fan skulle han gå ute i Amerika och
tänka på allt elände. Det här är vad det blivit av
honom på alla sätt. Gubben hade väl stått nere i
det svarta helvetet och drömt så mycket om grönt
och blått och solgult, att han givit son sin i arv det,
som bara blivit hans olycka.
Eller kanske var fadern inte ens hans far, när allt
kom omkring. Anamma livet.
Ja olycka, det måtte man väl säga. Inte väl hade
han släppt allt annat och modig och rustad böljat
trampa den branta stigen, förrän livet åter trasslade
in sig, förlamade hans kraft, gjorde hans sinne
tve-hågset
Hur han kom att förlova sig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
