Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRA KAPITLET.
8l
Fråga sol, måne och stjärnor, febern att förlova
sig kan ingen ge besked om.
Fast man var en lovande akademist, skall ingen
tro att man hade lätt att med sin person komma det
nära, som var fint och upphöjt och vackert, fina ord,
fina maner, säkerhet, allt det där som fina kvinnor
förstå att hålla sig unga och vackra med.
Och om man kom i beröring med sådana damer,
brydde de sig icke om en — bry sig om en linhårig
bonde! Det förtänkte han dem inte, snarare tvärtom.
Men det fanns två.
Galning, gå inte och dröm där. Den ena fick du,
den andra var större och vältaligare och så fin som
en gyllene solstråle, den fick du bara se på. Liksom
du icke fatt fint och gott och stort nog, mer än gott,
fräcka Bergslagsbo.
Högfärdig har du alltid varit, antingen en
prinsessa eller ingen. Tja.
När han nu slutade måleriet, så var det väl
meningen att... Meningen! han börjar släppa det där
gudliga pladdret. Öde är det. Folk som lyckas,
vill naturligtvis aldrig höra talas om öde, de vill
så gärna tro, att det är deras egen kraft. De andra,
de misslyckade, de skrika på öde. Men på det viset
blir man ju aldrig klok på saken. Dragas människor
med i ens otur, ropa de genast på oduglighet, stå
de utom hela affären, kunna de vara förstående. Vad
skall man tro?
Nåja rent ut, han har gått till det praktiska livet,
och där väcker han intet uppseende med sina konst-
II—171248. Anger e d~S tr andberg, Den nya världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
