Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
TREDJE KAPITLET.
— Här är väl ingen rik.
— Det är skillnad, vem törs vara bekymmerslös
som de? För dem reder det sig alltid på något sätt,
vi äro liksom resande, måste skynda oss att få
pengar, hör du Töre, förr törs vi aldrig njuta av livet
som de, ta det lugnt som om det hörde oss till.
— Rik — Töre bråkade med knappen — Duncan
talar i stället om att sätta ned för mig.
Louise stannade. Hennes bruddräkt föreföll henne
i en sekund löjlig och besvärade henne, medan
blodet långsamt sjönk till hjärtat. Så kom något vilt
över henne, en röd sky flammade till för hennes syn,
hon gick fram och slet av Tores krage, tyckte den
loss med knapp och allt och rev och rev i det stärkta
tyget.
— Jag vill inte, vill inte nedåt, hör du.
Töre stod mållös. Han vände sig mot spegeln
och såg på sitt ansikte, satte sig därpå ned på
en stol.
Plötsligen släppte hon tygbiten, hon darrade.
— Tag på dig en annan.
— Jag går ingenstans.
Hon ställde sig framför honom med händerna
hjälplöst nedhängande, hon var rädd att han menade
allvar.
— Töre, du vet ju.
Han suckade och satte på sig en ny krage, och
de gingo stilla ned i matsalen.
Här brunno gaslågor över blommor och frukter,
männen sutto badade och omklädda, och deras unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
