Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tredje kapitlet.
97
hustrur strålade leende, med håret lockat och
krusat och något glittrande men kallt i sitt väsen. Vid
bordet rådde glammande sorl och mycket kurtis; det
var ett stänk av fest över måltiden med sin saftiga
rostbiff, sitt överflöd av grönsaker, pajen och det
gröna teet, och värdinnan gick omkring förnöjt
dinglande med sina långa örhängen.
Så begav man sig en och en, som man gick och
stod, ut på gatan. Kvinnorna vandrade arm i arm,
i skenet av dunkelröda facklor och blått elektriskt
ljus, långsamt utmed trottoarens frestande butiker
eller gingo in och köpte pappaskar med ananasglace,
medan männen på stolar vid husmuren sträckte ut
benen, smällde av knallhattar, höllo fotbollsvad och
skrattade små hårda skratt, ropade »hallå kamrat», då
något grant borgargarde tågade förbi under
trum-ning och hornlåt.
Töre hade gått men Louise stod en stund på
trappan och såg upp på den praktfulla, mörka himmelen.
Hon försökte förläget tala med kvinnorna nedanför,
men det blev så hackigt och betydelselöst. I allt
hade de samma vanor som hon, dessa hustrur till
månglare och maskinister, deras bäddar voro ideal,
deras kroppar ångade av ljumt vatten och
klädskåpens fina kryddor, de sutto till bords som grevinnor,
och deras tunna veckade kjolar anstodo
professorsfruar. Men deras själar voro henne främmande, hon
nådde aldrig in till den innersta orsaken för all denna
yttre verkan. Hon fylldes av glädje över deras värld,
och denna glädje fann intet återljud. När de skrat-
13—171248. Anger ed-Strandberg, Den nya världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
