Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101 TREDJE KAPITLET.
farligt, oöverstigligt ord, vem kan stå kallblodig mitt
framför mynningen av en laddad kanon? Då skall
man vara skapt som en fisk, inte vara ett knippe
moderna nerver.
Av begynnande ängslan svartnade hans ögon. Då
kom det försiktigt bortifrån länstolen:
— Kunde du inte måla alla söndagar?
— Söndagar?! Hör Louise, jag far ha ett par
färger igen.
— Du köpte ju för 2 dollars i går, ropade Louise
förfärad.
Töre såg på henne och log, strök så av penseln
så hårt, att den brast mot paletten. Och med en
blandning av lättnad och svidande sorg vandrade han
åter till helgonmålaren.
När han återvände hem satt Louise där
märkvärdigt stilla.
— Töre du, barnet, sade hon utan inledning,
nästan viskande, du skall fa se, det blir allt vad du
inte kunnat bli.
Nej det var makalöst. Hon fick på det viset bra
ändå, hon.
— Hade man icke barnet att tänka på, kanske
man vågade mer själv, måttade han oresonligt bitter.
Hon rodnade starkt, men av försiktighet om sig
undvek hon alla häftiga ord. Hennes själ gick
liksom inåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
