Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRDE KAPITLET.
Töre fortfor att behålla sin plats och hemförde
var vecka en god bestämd lön. Det blev
småningom som om tidens ur knäppt ljudlöst stilla.
De brydde sig knappt om att tänka. Louise böljade
älska god mat och att prata i timtals om småsaker.
Sysslolös strövade hon i kvinnornas sällskap nedåt
gatan och lärde sig att skatta männens hemkomst och
en kyss av sin man som dagens stora händelse. Hon
fick jämnt och gott lynne, och en söndag måste de
skratta, då Tores röck icke gick ihop på grund av
tilltagande fetma. Hon var icke det minsta rädd för
vad som väntade, hon trodde endast ibland att hon
skulle dö, och detta förlänade dagarna en
egendomlig skärhet.
Men utan att de visste hur, omärkligt som
timmarna glida över i varandra, förvandlades själva
tillfredsställelsen till obestämd oro. Lojheten begynte
gnaga. När Töre en dag kom hem och berättade,
att han hädanefter skulle arbeta på styck, var det
som om friskt blod strömmat in i tillvaron.
Drömmarna väcktes på nytt. Hur mycket kunde han för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
