Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRDE KAPITLET.
IO3
tjäna i dag, i denna vecka? Ånyo gick Louise som
i feber och planerade, ånyo gjorde livet intryck av
tillfällighet. Hon såg i andan hur högen i byrålådan
växte och med den möjligheterna. Nuet var en bur,
hinsides nuet låg lyckan, den stora njutningen.
Men när lördagen kom och silverdollrarna blänkte
på bordet, och sedan den första glädjen att räkna
och räkna dem om igen var över, ja då satt man
där mätt och dock åter besynnerügt otillfredsställd.
Lyckan låg verkligen icke i de grå, glänsande
slantarna utan i hoppet om att fa dem, i utsikten av fler
och fler. Glädjen låg i den spännande väntan på
njutningen, i själva njutningen dolde sig redan
förgängelsen. Vissheten dödade.
Hon började tänka.
— I Amerika arbetar man, arbetar, strävar
oupphörligt, guldet växer. Man njuter sällan, man endast
arbetar för att fa njuta. Men är icke just detta
hemligheten, den stora konsten att leva?
Det var den lyckligaste tiden i Louise Hultmans
liv, alltsammans en lugn himmelsblå dröm, något som
icke kunde upphöra och som hon alltid ägt. Och
ändock blev det aldrig fullt verkligt. Hon längtade
icke hem till sitt land, men det nya var därför icke
hennes i fullt medvetande. Hon liksom väntade på
att få medborgarrätt, och det var som kunde denna
först vinnas genom det som nalkades, den stora
segern, den jublande fullbordan — barnet. Barnet
skulle rycka bort den egendomliga rädsla, som
darrade innerst i hennes bröst, och göra det nya fast,
klart, naturligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
