Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I40
SJUNDE KAPITLET.
— Vi måste säga till fru Hensel, sade Töre, då
en vecka gått.
Louise satt med armbågarna på ett bord, som hon
icke ens gittat torka dammet av. Hon gav till ett
rop och kastade huvudet i händerna.
— Töre, jag kan inte.
Han satt och såg framför sig, mörk som natten.
Samma dag i ottan hade han, klädd i arbetskläder,
stått i kö utanför en verkstad, men när hans tur kom,
voro de fa lediga platserna upptagna. Hemligen kände
han en lättnad, samlingen väntande utgjordes
uteslutande av snuskiga italienare och råa polacker, och
bruket låg ute på sydsidan insvept i dunster från träsk
och odränerad mark.
— Louise, ska vi ta livet av oss?
Han yttrade detta i entonig, drömmande ton utan
att röra sig.
Hon lyfte sitt avfallna ansikte.
— Töre, om jag ber fru Hensel vänta den här
veckan, så nog far du innan nästa? Hur bära andra
sig åt? Du vet väl, att inte folk svälter ihjäl.
— Inte det!
— Jag menar bokstavligen, svälter ihjäl gör väl
ingen.
Töre teg.
— Jag var inne hos en bokagent i dag, han lovade
guld och gröna skogar. Men jag kan ju inte tala, så
att en människa hör på mig.
— Men försök, kom det ivrigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
