Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET.
155
från Amerika. Se på deras järnvägar, deras
åkerbruksredskap, deras handelsväsen, deras system och
ställ på vartenda område, i allting tåga de långsamt
efter oss. Finns inte huvud, ingen
uppfinningsförmåga i Europa.
Töre satt upprörd och egendomligt missmodig.
Han hade själv ansett sig och även gjort sig känd
bland landsmän som svenskhatare. Hade han blivit
konstnär, är det troligt att hans folkliga instinkter
minskats med åren, hans brist på börd och boklig
underbyggnad hade då överskylts, och han hade
kommit att slå rot på de höjder, dit hans konst fört
honom. Men nu växte och frodades hans
underklassinstinkter. Därhemma kunde han icke som blott och
bart hygglig och förståndig människa göra sig
jämlik den klass Louise tillhörde, icke ens då den
klassens människor varken voro hyggliga eller
förståndiga. Och dock hade han fatt så mycken smak för
livets förfining, att han icke längre trivdes i den krets,
där han fötts. Han var en ensam man bland sitt
folk, och i det uteslutande fosterländska såg han intet
rum för den del av folket han tillhörde, utan vädrade
endast frön till översitteri mot sin person. Därför
hade han med hela sin slutna, brinnande själ kastat
sig på Amerikaförgudningen. Vad betydde ett stycke
jord, några språkljud, några säregna bruk och ett
visst luftstreck mot hans själs rättigheter? Där dessa
kränktes, fanns intet att älska. Han njöt av
yankee-tidningarnas fosterländska bravader, och då han i
svenska och svensk-amerikanska organ fick fatt i nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
