Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
ÅTTONDE KAPITLET.
gubbe, som, klädd i tarvliga europeiska arbetskläder,
långsamt strök på färg och till svar gav ifrån sig ett
ilsket murrande.
— Jag ska säga dig, far, fortsatte Mac Loughlin
och vred på sina bekvämt anbragta sulor, jag är trött
på att se dig stryka omkring gatorna i de där
klumpiga donen från gamla Irland. Det är huvud på skaft
på dig, gamling, men se på mig, ser jag ut som du,
jag? Det är som jag vore från en annan planet.
Här kom du ut, när du var ung i världen, och när
det hängde gull ner från träden, så ställde du dig
att rota och böka i jorden, det förlåter jag dig inte,
far, och så går du omkring och hackar på Amerika
sen, var tacksam att det fanns ett så’nt här land att
komma till; du kunde äta och klä dig som en
människa och inte som ett arbetsok, men du sitter för
fast i det gamla. Det materiella, det är just det
avgörande. Folk däröver har så rasande galna idéer om
pengar, pengar är medel, pengar ger själ. Tror inte
du, att när jag far på mig en fin röck och ligger i
en bra säng, att jag far fler tankar och finare känslor
än en smutsig, klumpig irländare, som snörvlar i en
fallbänk näst till kor och grisar? Nonsens, lutter
nonsens.
Helgonmålaren spottade tvärs över rummet och
rakt i spottlådan, strök långsamt med pekfingrets
bredsida upp mustascherna och tittade i taket.
— Nej, min herre — det var ämnat åt Töre —
jag har rest härs och tvärs igenom Europa, och jag
har inte upptäckt en sak, som de inte stulit idén till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
