Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET.
159
raderna och de stela madonnornas brokiga ryggar.
Det låg mycket av godmodigt gäckeri i detta skratt
men också av järnhårt jubel, det sade så visst som
ord säga: vi gå vår egen Våg, vi handla, vi utvecklas,
så luften darrar och sjunger, vad gör det vad ni
begripa, vad ni säga därom?! Vårt land är jordens
mäktigaste, ty vi bekymra oss icke om något annat,
av andra hoppas vi ingenting, frukta ingenting, vilja
ni följa oss, så var så goda, varom ej så — vad gör
det oss?
— Min käre vän, jag har ännu inte sett någon,
som inte velat komma fram, om han kunnat. Svensken
är trög och saknar i allmänhet blick, ser ni, den stora
blicken för vad som är att göra, just då det skall
göras. Se på irländaren, hans klara, skarpa huvud
tränger igenom allt, han är framstående som politiker,
lagkarl, köpman, på militära områden, och tysken sedan,
kanske sätta vi honom högst, han har gedigna
kunskaper, han förmår också göra dem gällande, isynnerhet
inom finare yrken, inom handeln, som vetenskapsman.
Ser ni —
Mister Mac Loughlin satte sig plötsligt upp och
slog Töre på axeln, sänkte rösten och talade kort
och skarpt:
— Jag värderar huvud, och jag vill att allting
ska gälla för vad det är, men jag värderar karaktär
mer. Säg, mister Hultman, har ni inte lagt märke
till en sak, har ni någonsin sett en judenäsa i min
affär? Aldrig, kom det ihåg!
Hans ögon gnistrade, han sprang upp och spot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
