Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRettONDe kapitlet.
195
jag var hemma i fjol, första gången på 30 år, kände
varenda människa Amerika bättre än jag. Amerika
var så och det var så. Amerika var alls ingen
nation, hade alls ingen annan karaktär än möjligen
guldkalvsfysionomi, sade mig en herre, som setat i
Dalarna största delen av sitt liv. Jag var alldeles
yr i huvudet av alla nyheter jag hörde om Förenta
Staterna.
— Jag skall säga dig, Vallin, avbröt
konsulatskrivaren i livfull spänning, svensken har egentligen
mindre instinkt än eftertanke. Han kan rent av leva
på sina idéer, och det gör att han så lätt slår rot,
att han minst av alla nationer längtar hem.
— Djäkla lögn, avbröt von Muhr dundrande och
blossande och hackade med naglarna mot bordet.
Varenda svensk längtar tillbaka till sin torva, gjorde
han inte det, skulle jag. . .
— Ahja, inföll Alcrantz ironiskt, herrarna tycks
sätta värde på sakförhållanden, så kanske jag far
hänvisa till våra hemvändande skaror, i hundra, ja
tusentals. De se verkligen mycket lyckliga ut att få
vistas i det stackars Sverige.
— Men miljonerna stanna här, sir.
Konsulatskrivarens lilla figur tycktes växa, där
han stod med blicken het och vass.
— Jag har gått från stad till stad, jag har talat,
personligen talat, ser herrn, med tusen och tusen och
tusen. Inte tidningsuppgifter det, sir, och jag vet
en sak: svensken är som helt sett mer passiv i sin
fosterlandskärlek, han önskar sitt land allt gott, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
