Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 TRettONDe kapitlet.
vänligt stämd, offrar gärna sin dollar per man om
det behövs för det gamla landet, talar om Sverige,
sjunger svenska sånger och skulle nog, en hel hop,
rusa hem och kläda sig i kronans kläder, om det
gällde. För sådant lockar svensken. Men varför
stannar han inte på sin ofta goda torva? Jo, han
resonerar, och det går över hans omedelbara känsla.
Se på kinesen, japanen, polacken, ja italienaren. Giv
dem allt Amerikas guld, de ta emot det, gömma
det, leva som hundar på den främmande jorden för
att tråna med en enda tankes trånad tillbaka till
gamla uselheten och resa en dag tillbaka. Svensken,
underklassaren förstås, han vet, att han är mer
människa här, därför slår han upp sitt tjäll, frodas och
säger: det är all right. Och för det blir han aktad.
— Herre, ropade von Muhr, kränk inte svenska
söners ära.
— Jag talar av erfarenhet. Ni kan fråga
hundratals svenskar, och de ska svara er, att
solidaritetskänslan bland oss är ofantligt mycket mindre än
bland andra; kunde vi rycka upp oss, kunde vi slänga
bort vår avundsjuka, som följt oss ända hit, ja då
skulle svenskarna kunna uträtta mycket här i landet.
Vill ni ha hjälp, så för min del råder jag er: gå i
vanliga fall inte till en svensk. De flesta
överklasssvenskar vi ha härute dölja noga sin nationalitet.
Gå till New York, där finns en hel hop landsmän i
societén, fast det är rätt besvärligt att uppdaga den
saken. För de äro amerikaner, ingenting annat än
amerikaner. Möt några sådana och ge er tillkänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
