Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRettONDe kapitlet.
197
som landsmän^ Joo! jag försäkrar er, det blir något
helt annat av än rörda tårar och ljuva hågkomster,
återtåget göres hastigt och lustigt.
Han nickade med ett kort, skarpt skratt.
Modig bleven av den uppriktiga vändning tvisten
tagit, ropade en ung man, vars händer antydde, att
han var maskinarbetare:
— Var god och säg, hur vi skulle kunna stanna
i Sverige? Kommer vi dit på besök, bli vi mottagna
med förnäma miner. Våra kläder, vårt tal, våra
åsikter förlöjligas, vi behandlas med samma översitteri
som när vi for, folk erkänner inte, att vi höjt oss,
att vi blivit bättre medborgare, att vi lärt oss tänka,
arbeta, nej bevars, vi ha bara inte tagit
studentexamen, vi ha inga frackar, vi supa inte, sudda inte
bort vår tid, älska våra affarer, allt det där är nog
för att bli utskrattad i Sverige. När vi som fria
människor inte tåla att bli »avskrankade», varken här
eller där, kallas vi oförskämda uppkomlingar.
Ämnet var ömtåligt. Så fort en fläkt från
hemlandet blåste, var det som om jämlikhetskänslan
klubbens medlemmar emellan försvagats.
Den svenske målarens trötta mandelögon hade ett
gäckande uttryck. Samtalet var alltför elementärt
för att locka honom till något inlägg, men nu yttrade
han ett par ord, som förde in på konst
Hela tiden hade Töre Hultman hållit sig bakom
de andra. Han satt där missmodig och tung
framför sitt toddyglas och rotade mer och mer in sig i
inbillningar om, att målaren såg ned på honom. Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
