Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tRETtoNDe kapitlet.
203
— Hans syster, som är god vän med brors, du
vet, hon finns också i Chicago, jag träffar henne på
middagen, hon har hälsningar med sig, det är
förstås de, som ställt om att jag blivit bjuden.
Töre svarade ej.
Det blev tyst.
— Ahnej. Jag går inte alls, sade Louise
plötsligt, utan övergång, kastade allt ifrån sig och
stirrade mörkt ut på gården. Jag hatar dem, allt är
förstört för mig.
— Du skall visst gå, sade Töre genast kallt, han
hade anat hennes tankar. Du hör till dem, jag var
naturligtvis alltför ovärdig att bjudas med.
— Jag tillhör dig, sade hon hårt, och ditt är mitt,
går det skam över dig, så träffar det mig.
Hela tillställningen föreföll vedervärdig.
Men Töre var i grunden förtvivlad över att hon
ämnade stanna hemma, och slutet blev att hon, iklädd
sin gammalmodiga stass, på utsatt tid satt i
Chicagospårvagnen. För att intala henne mod åkte Töre
med ända till Lake Shore.
— Stå på dig, äh strunt i alltsammans, du är fin
som en prinsessa, morska de sig, så kom hem till
mig, du.
Det var det bästa han kunde sagt.
Hon tryckte som ett litet barn hans hand. I
detta ögonblick hade hon givit timmar av sitt liv,
om hon fått resa tillbaka till det usla rummet i fru
Silfversvans pensionat.
Töre stannade i hörnet och såg hur hon trippade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
