Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tRETtoNDe kapitlet.
205
skämt, och i ögonen, när de artigt v ändes mot
amerikanska grannen, kom i uttrycket en viss
putslustighet. De goda yankeerna kunde ju egentligen inte
fordra att bli tagna på rama allvaret.
Infödingarnas skarpa ansikten, där över de lågt
sittande ögonbrynen kunde ligga ett drag av
våldsam kraft, bröto ofta bjärt av mot all denna svenska
belåtenhet och tunga kroppsvikt. För det mesta
iförda långa, svarta rockar, knäppta högt i halsen och
med en dyrbar solitär glänsande i halsduksknuten,
sutto dessa amerikaner tysta och allvarliga, föllo in
då och då helt kort i samtalet eller skrattade till
hårt och förde med stor måttlighet sina halvtömda
glas till munnen. Några amerikanskor i utsökta,
luftiga toaletter läppjade på isvatten och blickade i
leende undran över till främlingarna.
De svenska damerna voro helt fa. Louise satt
mellan målaren och en skallig svensk herre, vilken,
allteftersom champanjen gjorde verkan, blev mer
högröstad och bra nog slipprig i sitt tal.
Lands-maninnan vid hans andra sida sänkte sina ögon och
lät det väluppfostrat halka öronen förbi. Herrarna
böljade se pä varandra menande och skrattsjukt, det
överdådiga vinflödet fördunklade ögon och förstånd,
man pratade brett om all världens nonsens, ville
gärna göra damerna en smula förlägna, hade allt
svårare att hålla inne med sin skämtsamma
uppfattning av hela tillställningen. Brutna engelska ord
flögo omkring, de voro till för att fa yankeen att
höja sitt glas, men då meningen icke alltid förstods,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
