Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
tRETtoNDe kapitlet.
blev det hela tokigt och skulle verkat förstämmande,
om något dylikt numera varit möjligt. Så började
talen, knaggliga halvengelska tal med många ord och
långa satser. Detta begrep amerikanen. Han reste
sig och lät sin vältalighet brusa fram som en ung
vårflod över det plötsligt tyst vordna bordet. En
smula slö satt man och sökte fånga de fyndiga
fraserna, men var än huvudet litet för tungt för denna
slags sport, så visade man i stället sin styrka i
hurrarop, och följda av amerikanskornas förvånade skratt
rullade applåderna över gräsmattan ut på Lake Shore,
där folk lyfte sina huvud från vagnsdynorna och
undrande blickade dit upp.
Nu talade, på oklanderlig engelska, myndigt och
med stolt glans över sitt ansikte, värden på stället,
den store slaktaren av svin och nötboskap. Som
liten parvel kom han från Smålands arma moar, sade
han salvelsefullt, och härute hade han arbetat sig upp
av egen kraft, det kunde man kalla något det.
Dåliga tider var bara prat. Det funnes inga sådana till
för dem, som förstodo att spara och passa på
tillfallet. Dåliga tider voro alltid till för den låte och
försumlige, arbete finns överallt för den som bara
vill arbeta. För sin del hyste han icke det minsta
medlidande med folk, som kom hitut och skrek,
att den gyllene tiden var förbi och att de gingo
under.
Bullrande handklappningar och bravorop. Endast
några amerikaner sutto orörliga och sågo tyst ned
på bordduken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
