Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tolfte kapitlet.
209
Där hade svenskarna under högljutt glam börjat
springa änkleken. Herrarna kastade sig med ett slags
bärsärkaraseri in i företaget, stormade fram
överdådigt uppsluppna, ramlade omkull med sina damer,
fattade dem om livet och tryckte till om deras
barmar, en liten återupptagning av värdshuslivet
därhemma och som man så här på främmande mark
icke behövde taga det så noga med. Damerna sökte
skickligt och så obemärkt som möjligt draga sig
undan.
En flicka kom springande med gråten i halsen
och viskade några ord i den sidenklädda fruns öra.
— Hysch, sade denna förskräckt, for goodness
sake, det förstår du inte, herrarna är ju bara en smula
livade.
Louise satt där sjuk i själen. Hon längtade
häftigt bort från alla blossande ansikten och förlägna
miner, hon fattades av yrsel, hela tavlan framför
verkade med ens som lukten av en viss parfym, vid
vilken minnen äro fasta. Ångest grep henne: hem
till Töre! till det fattiga livet, fullt av sanning, fullt
av verklighet! Det var hennes. Och hit hade icke
Töre ansetts värdig nog att komma. Ah liksom
icke han vore tusen, tusen gånger bättre.
— Var håller ni hus, fru Hultman, ljöd målarens
upprymda röst. Här har ni nu min syster, hon har
sökt efter tillfälle att framföra hälsningen från era
anhöriga.
En elegant dam kom gående fram till Louise, tryckte
artigt hennes hand och beklagade, att hon rakt icke
27—171248. Änger ed-Strandberg, Den nya världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
