Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trettonde kapitlet.
221
släppa tankarna på den döda. Detta att kvinnan
gjorde det, icke var nära däran utan tog steget ut,
det förstod hon icke.
Hon satt upprätt i sängen och blickade stelt ut
på de förbrända vinrankorna uppefter muren och på
bakgårdens osande plåttak. Göra det, inte bara vilja.
♦
Bredvid sängen lutar sig den vackra doktor
Rosenthal tillbaka i stolen, synar sina naglar och säger
tvivelsjukt ironiskt med en viss flackhet i tonen:
— Madame, tror ni på en Gud?
Den döda säsongen är inne, doktorn är en ung
man, som tycker om att resonera, och madame
behöver förströs.
— Min hustru är mycket kyrklig, mycket
gudfruktig, fortsätter han, leende en liten, helt liten smula
lättsinnigt. Som modern israelit vidrör han med
välbehag det sakförhållande, att hans hustru är en
kristen, till och med à la puritan. — Men för min del,
nej, det är omöjligt. Jag ser folk dö för mycket en
masse, madame. Unga flickor, som aldrig drömt om
att tvivla, förhärdade gamla syndare, som en gång
varit lika barnsligt troende (huru grymt att de icke
räddades dä), alla dö de huller om buller, ett knäpp...
Doktorn illustrerar förhållandet.
— Och det är slut. De dö mitt i ett oredigt
virrvarr av förnimmelser, en har en tråd, en annan
icke. En ogudaktig rackare dör efter tusen
förberedelser, som äntligen förmått knacka fruktan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
