Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
trettonde kapitlet.
ånger in i hans syndiga hjärna. En annan lika stor
rackare avlider tvärt, yrvaken som en skrämd tupp,
utan en aning om att det är döden. Vid
översvämningen i Johnstown härom året drunknade 10,000 på
en timme, madame, troende och icke troende om
varandra. Påstår ni, att dessa människor levat
samman, största delen sedan sin födelse, just emedan
deras nådetid var bestämd att utgå på en och samma
dag? Att de fösts ihop så där för att det skulle passa
sig så bra? Ja, annars är det ju alldeles
oförklarligt.
Louise ligger stilla och drömmer och inandas den
svaga doften från violerna på mister Rosenthals
rockuppslag.
— Borta i en stuga på prärien, fortsätter doktorn,
som icke känner minsta håg att gå ut i solbaddet,
sitter en gumma över 90 år. Hon nickar och nickar.
Hon är icke behövlig, icke heller besvärlig för någon
människa, hon har några få känslor och tankar, dem
hon ältar om och om igen. Hon tror, hon känner, hon
är deasamma i dag som för 30 år sedan, hon läser
sin bibel dag från dag, år från år och suckar: måtte
vår herre av nåd taga mig hädan, men ske hans vilja.
Varför lever hon? Madame, hon lever, därför att
hon har en ypperlig konstitution, lika väl som hennes
granne, den gamla barnafromma kvinnan, mattades
långsamt av och en vacker dag strök med, därför att
hennes kropp var ömtåligare.
I går i Chicago föll en elektrisk tråd ned och
dödade genast min vän. I hans hjärna och hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
