Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
TRETtONDE KAPITLET.
till saken, och hennes egna böner hade blott ökat de
förhoppningsfulla ynglingarnas nöje.
Bakom kökets moskitodörr av ståltråd stod en
storväxt gumma med skarpa ögon och halsduk på
huvudet och betraktade fru Hultman muntert
ironiskt. Nu gick hon närmare och sade ut genom
myggnätet:
— Gå in, Lovisa.
Louise steg upp och gick tvärs igenom det lilla
huset, stort som ett rymligt rum, ut på framsidans
yttertrappa. Här brände solen. Prärien och Blue
Point framför försvunno i bara solrök. Ingen
människa syntes till, och alla fönsterluckor voro
förskruvade, men hon slog sig trotsigt ned och skylde
hjässan med koftskörten. Gumman hade långsamt
traskat efter, och som Louise smällde igen dörren
bakom sig, öppnade hon den och ropade ut, nu arg
på allvar:
— Abäka sig inte, ho har väl ändå vettet i behåll.
Då rusade Louise upprörd in i köket.
— Är det meningen att Strettons gatpojkar ska
fa slå ihjäl mig, utan att någon så mycket som
muckar? Faster kunde väl be Höglund klaga hos
förvaltarn, säger jag till Töre, slår han ihjäl dem.
— Tror Lovisa jag skaffar Höglund in i elände,
klagar han, så är han snart av med platsen, för
bossens pojkar ä di största rackarna. Det ä bara
att låta bli å sitta där. Och reta inte Tores sinne,
låt bli det, honom ska en ta med lämpa, med ont
far en honom ingen vart. Sa n va’ fadern med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
