Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
TRETtONDE KAPITLET.
utan visa sitt främmande in i parlorn vet ja’, en har ju
ett rum som står snyggt och ordentligt dagen i ände.
Den främmande damen brast i skratt.
— Vill du kliva över den här handduken, hit in,
jag kommer genast.
Louise rusade upp för trappan, fick fatt i en kjol,
fäste upp håret och rusade ned igen.
Ada hade öppnat dörren till framtrappan.
Höstljuset flödade in. Så muntert livet pågick därute på
prärien, for det förvirrat genom Louise. Ah Gud,
åh Gud!
— Sitta vi inte här ute i stället? Fröken
Lennartsson hade nästan förskräckt blickat på de
vit-rappade väggarna.
De slogo sig ned i solglansen.
Louise teg, vad skulle hon säga? Ada
betraktade henne forskande, hon kände det. Hennes ögon
växte plötsligt stora, stora, blevo fulla av tårar och
vändes i gammal öppenhet mot vännen.
— Så ärlig du såg ut nu! ropade Ada med
iakttagarens intresse och fattade milt hennes hand.
Louise svarade icke, men hennes överspändhet
ökades, ett begär kom över henne att vältra över sin
börda på en annan själ, att bli hulpen och buren av
stora, starka ord, dem hon längtat efter.
— Ada, ropade hon, de fresta mig att komma
hem, att överge Töre och min livskamp, det jag
givit mig så helt åt, men jag känner, att det är något
det här, hur eländigt jag fatt det, så, jag har ändå
levat, det är mitt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
