Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 66 SJUTTONDE KAPITLET.
På stationen är vaije plats upptagen av folk, som
ingen brådska ha. Dagen om sitta de där, gå ut ett
slag för att fa blodet i omlopp, men återvända till de
glödande kaminerna.
Töre känner sig sjuk. Louise tror, att han varje
dag intar ett mål i staden, hur skulle de då kunna
ha så pass många vita slantar kvar?
— Gud, om du finns, kan du så hårt straffa ett
misstag, en djävulens ingivelse, den världsliga oro, som
drev mig att återvända till denna satans hemvist!
Ute i den ensamma villan, omgiven av idel gräs
och tom rymd, sitter Louise och väntar. Boningen
hånar henne i sin prakt med målade tak och boaserad
vindeltrappa. Ett bland hundra av de nybyggda
lanthus, som sakna hyresgäster och därför stått att få
för ett ytterligt billigt pris, mindre än vad ett rum i
staden kostar. Hultmans ha möblerat det helt
nödtorftigt, men snart finna de att själva nödtorften är en
lyx. Säng och några kokkärl är allt vad de strängt
taget behöva, och då de icke kunna bliva av med
dessa stolar och bord ens för en dollar, känns det
nödtvungna överflödet skrämmande, och Louise söker
undvara bruket därav så mycket som möjligt.
Upp och ned, utan rast, vandrar hon i det
förtjusande lilla huset. Hon står vid tornfönstret högt
uppe och ser ut på den vida, grönskande ytan och
på den kalla vårhimmelen och i hjärnan är tomt på
tankar. Så fullständigt ensamma de äro. Deras hus
är det yttersta på denna sidan om förstadsbyn, och
en smal brädgång räcker över till nästa villa ett
sten-36*—171248. Anger ed-Strandberg, Den nya världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
