Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innehållet af 112 §. emot förändrindgar i
Grundlagens principer, tages i öfvervägande,
uppstå emot förslagets antagande högst vigtiga
betänkligheter.
Grundlagens föreskrifter, rörande
Nationalrepresentationens organisation, tiden för
Storthingets sammanvaro, förhandlingarnes
publicitet samt den folket därigenom
tillerkända tale- och skrif-frihet synas, i förening
med folkets lugna och sansade karakter, så
väl som dess efter förfäderne ärfda trohet och
tillgifvenhet för sin Konung, erbjuda
tillräcklige säkerhetsmedel emot allt missbruk af den
i Grundlagens 79 §. innefattade rättighet.
Då Storthinget är fördeladt i tvänne
Kamrar; då det endast hvart tredje år
församlas och utan Konungens bifall icke får
fortsätta sina förhandlingar längre än tre
månader; då vidare för hvart och ett
(ordentligt?) Storthing nya Representanter väljas; och
sluteligen, då Nationalrepresentationen,
såsom sådan, till ingen bestämd del består af
en privilegierad klass, hvars intresse kunde
framkalla en för verkställande makten och
staten farlig och fortfarande opposition: så
är det högst sannolikt, att trenne särskilta
Storthings i alla delar öfverensstämmande
beslut öfver gagneligheten af en lagbestämning
icke kan stå i motsägelse med den allmänna
viljan eller med statens bästa, som är
oskiljaktigt från Konungens.
Ett nytt, kraftigt och efter all
sannolikhet säkert medel emot allt skadligt bruk af
den genom 79 §. Storthinget tilldelade
rättighet, skulle det utan all tvifvel vara, om
Konungen, enligt sin vishet, så ofta ett lagförslag
framlemnades till dess sanction, men Hans
Maj:t icke funne det lända till statens väl att
detsamma sanctionera, skulle täckas låta de
grunder, som föranledt till det höga Beslutet,
komma till Storthingets kännedom.
Då Norriges ställning, efter föreningen
med Brödrariket, lätt kunde medföra, att de
förenade riken, i fråga om hvarderas
särskilta angelägenheter eller i särskilta fall,
ägde skiljaktige intressen, så skulle en sådan
omständighet möjligtvis kunna blifva ett
hinder för antagandet af en för Norrige nyttig
lag. Denna åsigt väcker en betänklighet emot
antagandet af ifrågavarande Nådiga
proposition.
Alla tiders erfarenhet har visat, att,
sedan ett folks Statsförfattning varit
underkastad en hufvudförändring -— såsom det hos
oss varit händelsen, enär vi, tillförene ett
oinskränkt envälde undergifne, öfvergingo till
constitutionelt deltagande i Statens
angelägenheter — många år måste förflyta, innan den
nya författningens anda förmår tillräckligt
uppfattas af folket och utbreda sig öfver
lagstiftningens åtskilliga grenar. Således tills
dess samtelige inrättningar, som lyda under
privat-lagstiftningens herravälde, erhållit den
organisation, hvarigenom de så småningom
bringas i fullkomlig harmoni med
Grundlagen — så länge åtminstone kan den
olägenhet, som för staten är förknippad dermed,
att umbära en nyttig och nödvändig ny Lag,
vara lika stor, som den olägenhet hvilken
skulle uppkomma deraf, att en Lag, som
ingen sanction förtjente, likväl den förutan
ginge igenom.
(Forts. e. a. g.)
Stockholm, tryckt hos Johan Hörberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
