Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen: Hedniska Tiden - Hedna-Tidehvarfvet efter Olof Trätälja - V. Om krig i eller vid Värmland i detta tidehvarf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 HEDNA-TIDEHVARFVET
och strid fart och var ganska djup emellan de många hemliga
klippor. som voro der ?!), och träffade omsider deras stall i ett
mörkt kärr, släppte ut deras hästar och satte sin i stället.
När Gundes dräng Tocke ville förvägra honom sådant,
krammade han honom till döds med händerna och gick sedan emot
kämparna, dem han strax gaf dödliga sår. I dödsångesten ville
de göra sitt fall märkligt, föllo på knä och skröto, att de skulle
hugga händer och axlar af Olof; men den ene föll snart för
hans värja, den andre ref hans hund (till döds, och han
upphängde dem i en hög galge, sedan han till angelägnare behof
undangömt deras skatter ”).
4) Ej långt derefter fick Olof nytt tillfälle att visa sitt
mannamod inom Värmlands gränser. Efter denna första seger
kan man tro, att han hälsat på Göthe, blifvit der med all slags
höflighet emottagen och att han der blifvit vidare underrättad
om prinsessan Åsa, hvilken nu var utställd för en förtretlighet,
som lätt kunnat störa all hennes lycka och lär hafva grämt
henne så mycket mer, som hon i sin menlöshet ej visste förut
af något ondt.
Två öfverdådiga slagskämpar från Norge, Skati och Hiali,
som voro bröder och vandrade vidt och bredt omkring efter
rof, hade fått se henne, och hennes skönhet hade förtjust dem.
De ansågo hennes fader med det förakt, att de väl kunde med
eller mot hans vilja taga dottern, efter hon fallit i deras tycke.
Dock voro de vid sina otillbörliga anbud så vida hederliga, att
de ej strax ville röfva henne med våld, utan utsatte viss tid
för konungen att försvara henne.
Saxo säger väl, att en af konungens söner var då hemma,
men det är troligt, att han varit yngre och ej blifvit vidare
bekant, men att JInajald och Halfdan varit borta, ty deras
öfriga hjeltedater utvisa, att de ej voro räddhågade och dessa
våghalsar hade förmodligen utsett en sådan tid. Men konungen,
som nu sannolikt var enkling och gammal, var tillika försagd
och rådlös.
Under första sorgen kom till kungsgården en ynyling i usel
klädbonad, och som landet den tiden ej behöfde hysa tiggare
och kanske hvarje undersåte var till utseendet känd vid hofvet,
1) Förmodligen Gunnarskogself, som deraf fått namn.
”) Saxo grammat. Lib. VII p. m. 151.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
