Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen: Hedniska Tiden - Hedna-Tidehvarfvet efter Olof Trätälja - VI. Om märkliga orter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFTER OLOF TRÄTÄLJA. 87
Men Ölmehärads och Varnhemsboarne hafva ock begrafvit
sina döda: i hederliga stenkwamel. Sådana äro på samma vis,
som vid Fryksdalen är nämdt, ett på lilla Vålön !); ett på
Boxerudsön; ett på Fallholmen öster om Sibberön; ett på
Ramholmarne ”); tre på Varnumsuddens egor och 4 längre öster i
skogen derifrån på höga berg ?).
3) Väse härad
heter egentligen Ves-härad af gården Ve. Jag har i äldsta
tiden funnit det skrifvet Vesharid och tyckes vara det Asar,
som i Vestgöthalagen uppräknas bland Upsala öde.
Hedningaslottet bär än i dag namn af, att det i detta
tidehvarf varit till. Det har legat uppe i skogsbygden 1!/, mil
N. O. från Ve; var litet bygdt af sten på en hög kulle, som
sedan blifvit med skog öfverväxt; men om dess öde vet ingen
att tala:
hafva varit och äro mångfaldiga ättehögar, åtminstone de flesta såsom vid Säby
upplagda i midten med stenar pyramidvis, hvilket besvär man eljes på få ställen
gjort sig och hvilket ostridigt utmärker höga och förnäma lik. Fru
kanmarherrinnan Sara Maria Linroth, född Stedt, har satt sitt nöje uti att låta
uppgräfva åtskilliga och gunstbenäget behagat lemna mig de qvarlefvor, som
der funnits. I nästan alla har man träffat urnor hela eller sönderslagna
med brända ben och hvad som mera dertill hör. Men isynnerhet fann man
1771 i en sådan urna länder af en oformlig storlek, om hvilka jag väl måste
säga, som munken om &S. Franciscus: ”Jag vet ej, hvar jag skall sätta dem,”
eller till hvilken klass bland djuren jag skall föra dem, da de icke lågo i
stenkunden i Fryksdalen. Ar 1772 träffades ock vid Vestervik en välgjord
stridshammare af gråsten, hvilken Herr kaptenen och riddaren C. A. Linroth i
underdånighet aflemnade till vår Allernådigste Konung, då Hans Kongl. Maj:t
i näder behagade intaga middag hos ofvanbemälta fru kammarherrinna den
14 November s. å. vid gevomresa till Carlstad. Således finna vi Vestervik
ännu mera lysande längre fram, om vi en gäng hinna så långt.
1) I denna år emot vanligheten småsten blandad.
?) Detta, som är ansenligt stort, är derutinnan besynnerligt, att det h. o.
h. består af småsten, som höns- och gåsägg. Der förmenas Ramund ligga
begrafven.
3) Vid pass 1500 alnar i öster från stenkumlen vid Varnhems udde
invid landsvägen ligger på en slät, hög sandås ett af äfven så stor sten som dessa
alldeles cirkelrundt af 35 alnars diaweter och tyckes hafva varit till 12 alnars
höjd, fast man såval om detta som de andra är oviss, antingen det sjunkit i
öfversta spetsen eller med flit blifvit så lagdt. Bredvid detta äro 2:ne mindre lika
runda till 8 3 10 alnars diameter. 15 alnar derifrån är ett annat i en stor och djup
bergsöppning; men det synes ej så ansenligt, som det i sig sjelft är, ty det är
lagdt mera på djupet. Herr prosten Löthner har uppsökt och påfunnit dessa
i Juni månad 1773 under brunnsdrickningen vid den s. k. Klostermossen i
Varnhem, om hvilken vi framdeles få tala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
