Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen: Hedniska Tiden - Hedna-Tidehvarfvet efter Olof Trätälja - VI. Om märkliga orter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 HEDNATIDEHVARFVET
Ättehögar bära på åtskilliga ställen vittnesbörd om detta
härads hedniska ålder. På Arnön?!?) i Venern och Nolby egor
finnas några på en sjöäng. Ett stycke söder från Ve”) äro 4
stycken på mest vanliga viset iblandade med grof kullersten.
Vid Lund i Fogelvik har man i en ältehög funnit en kruka
med ben och ett jern, som liknade en värja. Vid Säter i
Alsters socken är icke allenast en ättehög, utan har ock efter
berättelse icke länge sedan der funnits en runsten; hvilket kunde
komma en på den tanken, att der torde vara Gundehög ”),
såvida den icke fins i Elfdalen, emedan Gunnerud ligger icke
mycket långt härifrån. Stenkummel fins på en bergsudde i
Venern ej långt ifrån Alsters elfmy ming.
Bergslagen
ligger norr ut från Ölme härad och alltså i den östra
landsträckan; men om den orten fins för denna tid icke.ringaste
skrifven underrättelse. Folkets sägen, att Saxe sträckt sitt välde
till Dalarne och att en hedenkonung blifvit begrafven i
Jordkullen i Kroppa tyckes nog intyga, att här bolt något folk ”); men det
1) Det är icke olikt, att denna ö kan hafva sitt namn af Arnvid Jarl
och att han der fästat sina bopälar, sedan han af fruktan för k. Håkan
Adalstens Fostre måste flv till Sverige (se sid. 59).
”) På en udde emellan elfven och sjön.
3) Se vid krigen i detta tidehvarf N:o 5 sid. 66.
+) Berättelserna, som äro om jättar och troll på denna ort, äro alla
sådana, som man kan föra till fabeltiden, och om jag ändtligen skall nämna några
af dem, så böra de minst sparas, tills vi hinna till christendomen i landet.
Sådana skola hafva bott i Hastaberget (litet stycke N. O. från Filipstad: och
ännu något i norr derifrån i ett berg vid Ganumalhytte sjö. hvarest är ett stort
hvalf, som kan ställa en askådare i förundran och vore föga mindre märkligt
än berget i Delsbo, som Delsboa illustrata omtalar, om jag derför hade lika
hog och rum. Något dylikt fins ock 1’/2 mil söder derifrån emellan Koppa
och Bjurbäck åt Asphyttesidan och äfven 3 mil derifrån i vester vid ett
hemman i Nyed. Vid den nejd, der sedan Fernebo kyrka blifvit bygd, skall hafva
bott en qvinna knappt mindre rask och stark än Gö i Jättekärn (sid 60),
emedan hon sjelf både högg och drog eller bar hem från Kallhyttehöjden det
timmer, hvaraf hennes manfolk timrade hus vid hennes bostad. Men hon var
så mycket mer förnäm än Gö, att hon hade svans, som släpade på marken, om
hon någon dag af vilja eller våda gick vårdslös och glömde knyta upp sin
svansprydnad. Det är ovisst, om man i senare tider deraf lånat modet och
flyttat det upp till hufvudet. Ett annat skrock är, att ett troll en afton skall
hafva kommit till en karl i skogen och bjudit honom äta; men mannen tackade,
han var ej hungrig. ”Ach,” sade trollet, ”hvar skall jag då göra af mina
öfverlefvor, jag har kokat för mycket.” ” Jo,” svarade karlen, har du något
öfver. så göm till i morgon.” ”Hade jag vetat det förut,” invände trollet,
så hade jag varit bättre qvinna, än jag är.” Fabula docet (fabeln lärer),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>