Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen: Hedniska Tiden - Hedna-Tidehvarfvet efter Olof Trätälja - VI. Om märkliga orter - VII. Om öfverlefvor af göthiska namn och ord intill vår tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är ock allt, hvad man vet, och deraf kan man ingenting sluta
till bergverkens arbetande. En jerngrufva har vid fiendtliga
infall blifvit igenkastad på östra sidan Långban och en äfven
sådan på Hytteskog i Varnhem, der folket skall hafva gömt sina
dyrbaraste varor; men ehuru sådant är längesedan, har det
likväl kunnat ske i senare tider. Dock måste våra förfäder
på något ställe fått jern, hvarom utom deras svärd vitlna
jernpenningarne vid Presthamna, sporrar och hästskor vid Västby,
Lökane och Treskog m. m.; men troligen har det varit
myrjern, sådant som än brukas långt upp i Dalarne. Våra
hednaförfäder hade annat göra, än att de skulle gifva sig tid gräfva
i bergen ").
VII. Om öfverlefvor af göthiska namn och ord intill
var tid.
I) Nomina propria ?).
Masculina.
Adel, Ambjörn, Arne, Aslak,
Al, Amund, Aschar, Asmund,
Algut (Algöthe), Ansten, Asgut, Atte,
skrifver .Esopus, att mången än j dag finge mera till middagen, om han ej ätit
för mycket till frukost. I Mangs- och Rishöjderna hafva ock funnits troll,
förmodligen ditsatta att hälla uppsigt på gränsskillnaden emellan Fernebo.
Elfdalen och Dalarne; men vi lemna troll, jättar och tomtequbbar qvar i sina
berg och förfoga oss till de jemnare slättmarker, der vi åtminstone vilja
förmoda att finna menniskor.
!’) När jag 1764 utgaf en disputation i Upsala om Värmlands berg,
var det förmodligen, för att hedendomens rum icke just skulle stå tomt, som
jag antog sal. prosten Göranssons sats i sitt företal till Bautil om våra
bergverk. Han anför der ur Sämunder Eddan. att Volunder lärde sig
smideskonsten vid Kalvaberget invid Ulfvedal i Alfheim, hvilket skulle beteckna
det ännu s. k. Kalfberget i O. Ullerud nedanför Elfdalen, och att Volunde»
gick derifrån öfver Visnumsån (gissningsvis Svartelfven eller Gullspång), till
Niduder, konung i Svithiod och Nerike. Ännu ett: efter en gammal tysk
Heldenbuch var Wielandt hos Elf: Erik, konungen i Alfheim, och lärde sig
smi.deskonsten vid berget Gloggensaxen, som sal Herr prosten ändtligen vill hafva
till vårt Saxeknute. Men jag har redan sagt min mening om Alfheim (sid. 30)
och vid mognare eftertanke anser jag disputationen för lika kraftig, om aldrig
detta stycket kommit der, då jag ej på annan grund ser mig kunna bevisa, att
jernverken hos oss voro i gång, innan våra gamla troll och dvärgar blefro
menniskor och christna (Sw. Mercur. Febr. 1764 g. 154). Kummelhöjden i
Lungsund kan så mycket mindre tala för hedendomen i vår bergslag, som
sadana voro obekanta i Norge intill Adalstens Fostres tid.
2) Här är att märka, det de flesta både namn och ord brukas vester om
Klara och helst i Jössehärad och Fryksdalen. De mera vanliga gå vi här förbi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
