Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Påfviska Tiden - Påfviska Tidehvarfvet före Digerdöden - I. Om landets verldsliga styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I. Om landets verldsliga styrelse.
I förra tidehvarfvet hafva vi betraktat den landsort, om
hvilken vårt ämne handlar, på 2 serskilda sätt: den vestra
delen egentligen under Värmlands namn såsom lydande till
Norge och den östra såsom ett Vestgötha- eller Nerikes bihang
under Sverige, hvarifrån det aldrig varit söndradt. Nu få vi
anse båda under ett namn förenade med svenska kronan, då
gränsen ungefär blir Lethelfven och Gullspång på östra sidan,
men i öfrigt lika som förr: Venern i söder, Markerna i S. V.,
Romarike och Solöar i vester, Finnveden, Jernbäraland eller
Dalarne i norr; men Klara elf går landet midt igenom.
I bytet af norska riket efter Olof Tryggvassons död år
1000 kom en tredjedel på Olof Skötkonung, öfver hvilket allt
han satte Sven Håkansson Jarl med samma rätt, som de forna
skattekonungar det innehaft. Sven Jarl återlemnade då vestra
Värmland till Ragvald Jarl i Vestergöthland, som alltid förut
hade egt den östra delen; och ehuru Olof den Helige i Norge
knorrade emot denna delning”), så kom dock aldrig Värmland
mer på hans lott, utan förblef till Sverige, sedan han eljes varit
lycklig att drifva Sven Jarl ur sina öfriga besittningar.
Ifrån denna tid är troligt, alt Värmland haft lagmän och
fogdar samfäldt rmed Vestergötbland och Nerike i omkring 100
1) Att han icke med godt öga ansåg mistningen af Värmland, är klart
nog af hans utlåtelse nägra år derefter, när Sigvater Skald gjorde för honom
berättelse om sin resa genom Värmland och då tillika kom att nämna Sven Jarls
tillhörigheter, samt att han sjelf förmodligen såsom norsk undersåte hade mist
en gärd der i landet:
Thet sade konungen Med stor vrede
Vara af alder Sin egendom
Som Ragvalder hafvrer ’Sturl. pars I p. 513).
Man finner ock häraf lätt, att nu låg Norges forna tillhörighet af Värmland
under Vestgötha-Jarlens välde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
