Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Påfviska Tiden - Påfviska Tidehvarfvet före Digerdöden - I. Om landets verldsliga styrelse - II. Om folkets omvändelse till christendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 PÅFVISKA TIDEHVARFVET
och Snäfringe härader i Vestmanland, fria från alla
konungspålagor utom i högsta nödfall, och Vär mland tillföll åter kronan.
II. Om folkets omvändelse till christendomen.
Förut hafva vi anmärkt, att Ansgarius och Thorger varit
Värmlands apostlar. Det är således icke utan, att här varit
något spår till christendom, fast det icke vidt fick utbreda sig
före Olof Skötkonung. Åtminstone är troligt, att en del, för att
efterapa de christna, med vatten bestänkt sina nyfödda barn;
men Olof började tända ett klarare ljus, hvartill han hade så
mycket lämpligare tillfälle, som han sjelf bodde och uppehöll
sig mest i Vestergöthland, hvarför han ock säges hafva bygdt
Gillberga kyrka härstädes i samma form och af samma slags
sten, som Husaby på Kinnekulle.
Dock är ej troligt, att Olof kunnat hinna långt i ett så
svårt värf hos ett folk, som, stäldt i sin gamla enfaldighet och
envishet, tillika saknade nödig undervisning af såväl till saken
som till tungomålet dugliga lärare. Det fordras ännu både
skicklighet och mångårig omtanke i detta hänseende med en
enda bortskämd socken.
Man har väl hållit före, att i landet flera kyrkor blifvit
uppförda under Olofs regering ’), men då man ej kan bevisa,
att han kunnat till någon myckenhet anskaffa hvarken allmänna
eller enskilda lärare, så stöder sig detta på ringa grund.
Sedan Olofs son, Emund Gammal, kom på thronen, fick
christna läran ett annat utseende i Värmland. Han var mån
om att befordra densamma i hela sitt rike, men yppade sig
här isynnerhet ett tjenligt tillfälle. En Benedictinermunk från
klostret Corbey, vid namn Adelvard den äldre, höll mödan ospard
att öfvergifva sitt goda mak och blifva en apostel i rorden.
Han kom till Göthaland och gaf sig derifrån till Värmland vid
pass 1054, predikande evangelium såväl der som för Skidfinnar,
hvilka synas vara Dalkarlar ”). Hade en Thorger förut genom
") Rh yzel. Verm. Ecceles. M. 8. Men Si gvater Skald beklagade dock,
att han måste låna herberge hos hedningar, då han i Olofs tid reste genom
Värmland.
”) Cancell. R. Lagerbring håller före, att med Värmland kunnat förstås
Bjarmaland, men Adamus Bremensis omtalar rent ut, att både Ansgqarius
och Adelvard predikade i Värmland och Solöar såsom grannar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
