Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Påfviska Tiden - Påfviska Tidehvarfvet före Digerdöden - V. Om krig i detta tidehvarf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 PÅFVISKA TIDEHVARFVET
sina slägtingars missnöje dem hvar för sig kronan lyste 1 ögonen.
En Erling Stenvägg utgaf sig för kon. Magnus Erlingssons son
och hans son Sigurd Ribbing trodde sig hafva arfsrätt till
kronan. Isynnerhet gjorde han starka försök, sedan han varit
lycklig att äfven få hjelp i Värmland. Han samlade der folk
och drog in öfver gränsen mera att plundra än att segra; ty
han for snart tillbaks. Men denna sin hjelpsamhet fingo
värmländingarne dyrt betala.
Håkan stämde 20 af de förnämsta värmlandsbönderna till
Norge. De kommo och fingo höra oändliga klagomål af norska
allmogen öfver våld och röfveri från Värmland. Våra 20
bönder vidgingo sitt brott och pliktfäldes till penningeböter, som
dock blefvo eftergifna. Sedan de på alla sina medbröders
vägnar svurit troskap, fingo de sändebud med sig hem och
föreningen lästes upp på alla ting i Värmland.
Sigurd Ribbing hade’ då gifvit sig till föga och lefde i
stillhet i Viken hos dSkule Jarl; men hönderna voro knappt
hemkomna till Värmland, förrän de och flera af hans
medhållare sände honom vidare bud om medhåll. Han rymde till
dem i prestdrägt och mötte många af dem under 12 höfdingars
befäl 1224.
Dessa gjorde, hvad skada de kunde i Romarike och
Österdalen, men blefvo från Hedemarken drifna tillbaks in i
Värmland, då norska konungen i bref till den svenska förestälde
alla dessa ofog, som icke borde tillstädjas af en förbundsbroder.
Lagman Eskil Magnusson i Vestergöthland reste till Kunghall,
der saken blef honom förestäld, hvilken ej skulle lemnas
ohämnad, om icke konung FE»ik ville skaffa bot derå. Lagmannen
tillstyrkte konung Håkan att skrifva till svenska konungen,
hvarå han inom 8 dagar före jul lofvade skaffa svar. Han
skref ock då tredje gången.
Emellertid fick han dagligen nya klagomål öfver
värmländingarnes och markomännernas ströfverier och plundring, och
som svenska konungens svar på hans tredje bref ej blef efter
önskan, beslöt han att skaffa sig sjelf rätt.
Han uppbådade folk från alla orter till nyåret 1225!) och
’) Ambjörn Jonsson skulle möta på Edaskog, men Simon Kyr och
Halvard Bratt, en björkebenegeneral, skulle draga till Dahlsland; dock kommo
de ej fram, förrän kungen var tillbaks.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
