Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Påfviska Tiden - Påfviska Tidehvarfvet före Digerdöden - VI. Om märkliga orter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 PÅFVISKA TIDEHVARFVET
på, då han daterade brefvet om Årås Värmeland in Manerio
nostro 1348.
Sörby hemmans åbor i Varnem fingo 1347 dom att hafva
sin farväg öfver Hjortsbergs (Jersbergs) äng. Vall och Skanem
(i Ölme socken) voro ibland lagman Holdos begåfningar till
Riseberga kloster.
II. Väse härad.
Såsom denna orten från hedendomen förmodligen varit
vid gudstjensten hållen i aktning”), så är icke mindre troligt,
att här nu tidigt blifvit uppbygd christen kyrka. Grunden efter
en gammal af trä litet nordvest från den, som sedan blifvit
uppförd, tyckes ock gifva dertill anledning.
Kalfsvall, Hammar och Arnön i detta härad voro äfven
af Riseberga klostergods. Om Arnön uppkom någon slags träta
’ med abedissan Rangfrid, hvarå en dom å konungens vägnar
utföll 1333. Hon kallades ock då Sarnön.
12. Värmlands berg.
Bergslagerna öfver hela riket räkna mest från detta
tidehvarf sin början. Man får icke göra sig några höga begrepp
om deras första utseende i sin linda”). Af brist på kunskap
och fruktan för vattuflod bygde man sina Osmundshyttor
merendels i de smärre vattendragen ?), der deras tillverkning blef
1 jemförelse, som antingen tjenade dem till eget behof eller såldes
för ett ganska lågt värde. Helst athemtade dock Luäbeckarne
sjelfva malmen så rå, som han togs ur grufvan ?).
Värmlands Bergslag kan icke framvisa några previlegier
före Digerdöden, fast troligt är, att Magnus Ladulås äfven
1) De gamla kallade sina offerställen vid lundar, höjder och skogar Vi
eller Ve (Bussers Ups. beskrifn. p. 17.
2?) Dock omtalar nu redan Norsk. Kong. Chrön. jernbodar i Norge och
vid 1340 var en kyrkoherre i Godegård i Ostergöthland, Sveno Johannis,
som än då i den tiden fann sig hafva orsak uppmuntra bergsmännen att
förbättra sina längesedan förfallna »asugnar:
Läggin af idro stora drycko
Och byggin fast op edra rottna hyttor.
(Broocm. Östg. beskrifn.)
?) Vekhyttan hade namn af att hon ej gick mer än en vecka i sänder;
Kallhyttan att hon snart blef kall; Bornshytta ligger än i ett så litet
vattendrag, att man med liten möda kan ställa hjulet stilla o. s. v.
’ v Dalins Sv. R. H. pars II Cap. 12 & 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
