Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Påfviska Tiden - Påfviska Tidehvarfvet före Digerdöden - VI. Om märkliga orter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRE DIGERDÖDEN. 143
sträckt sin omtanke hit, sedan han 1282 i Helgeandsholms beslut
fått alla rikets bergverk och stora skogar till sina egna. Ty
vid Digerdöden var här kyrka och egen prest, som nog
bevisar, att folket nyttjat bergslags handtering, emedan man aldrig
kan komma på den tanken, att så många kunnat i den orten
försörja sig genom åkerbruk och boskapsskötsel, att de mäktat
underhålla prest och kyrka.
Härtill kommer den gängse berättelsen, att MNormarks
grufvor !) blifvit upptagna och arbetade före Digerdöden, samt
Normarkshytte, Haborshytte, Fogdhytte, Gammalhytte, Kallhytte
och Asphytte masugnar med flera der tagit malm. Långbans
grufvor skola ock hafva varit uppfunna och brukade vid samma
tid. Dervid äro Borns, Sazxå och. Gåsborns hyttor de äldsta,
fast man är oviss, om de af början haft lika namn som nu.
Icke fins det ringaste spår till vår bergslag för denna tid
i allmänna handlingar, utom det att k. Magnus Smek år 1345
gaf biskop Siggo i Strängnäs Jernhyttorna i Nerike”), och
såsom den nejd, der Fernebo ligger, ifrån äldsta tider lydt under
Nerike, så håller jag ostridigt för, att dermed äfven förstås vår
bergslag och synes icke olikt, att bemälde biskop haft sin fogde
boende vid Fogdhyttan.
Fernebo moderkyrka låg vid Kallhyttan och Fernsjön, fast
jag tviflar, om hon aenna tid haft samma namn. Kyrkoherren
Herr Anders dog i Digerdöden 1350.
Som oss tryter skriftliga bevis, måste vi nöja oss med
den slitna berättelsen, att före Digerdöden stått en stad på
Brattfors hed, der bergsmännen mötte Vesterlandets bönder och
tillbytte sig oxar, spanmål och pundvaror. Stället utvisas ännu
under namn af stensättningen ej långt från Skeppundsdalen ?),
1) De hafva ock blifvit kallade Norebergs och Nohlebergs grufvor. samt
grufvorna norr i Marken och säges vara uppfunna genom en bock, som
sparkat mossan af berget.
?) Rhyzgel. Episcoposc. pars I, pag. 212.
3) Det kan väl hända, att denna dal fått sitt namn af det byte, som
bönder och bergsmän gjorde med sina varor, då de senare t. ex. hade
skepppund Osmundsjern och de förra skeppund ost, skeppund smör, skeppund talg,
fläsk, kött o. s. v. Dock anför jag detta gissningsvis åtminstone mer sannolikt,
än en allmän berättelse innehåller om denna skeppundsdal, att en Sibylla skall
hafva spått, »det der skulle en gäng i verlden växa upp en så stor törnbuske,
att 10 konungar, som inbördes förde vapen emot hvarandra, skulle vid busken
binda alla sina hästar och der sluta fred; men strax derpå skulle yttersta domen
komma», och så mycket mer kunde den freden kallas evig, om spådomen ginge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
