Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Påfviska Tiden - Påfviska Tidehvarfvet efter Digerdöden - VI. Om märkliga orter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
, EFTER DIGERDÖDEN. 197
uppehållen och kom försent till messan på Lurö om julottan.
Är detta sant, så bör Botilsäter vara den äldsta på näset, ty
eljes hade frun kunnat besöka någon annan kyrka !). Man är
oviss, af hvad anledning munkarna kunnat hitsmyga ett stort
refben, som tvifvelsutan varit af någon hvalfisk, men blifvit
utgifvet för ett jätteben, det de helgat och inbillat allmogen tjena
mot alla slags sjukdomar, hvarför det ock efterhand blifvit
temligen medtaget. En Mariabild inmurad af sten öfver vestra
dörren har folket länge trott vara den fruns bild, som först
grundade kyrkan.
År 1423 kallades socknen Bydilsäter och 1436 Bolsätra.
På förstnämda året anslogs gården Thorp härstädes tillika med
en i Huggenäs och en i Bro till kyrkor och fattigt folk i
Värmland.
+ Fskilsäter redkyrka af sten berättas vara bygd af ett
troll; men är tillägg, som kunna tillskrifvas egennyttiga munkar
och dumma bönder men intet sundt förnuft. Detta hör säkert
till förra tidehvarfvet ”), men så fattas icke heller munkskrock
i detta. Vid pass för 270 år sedan eller vid slut af
påfvedömet skall en bonde vid namn Arvid i Godås en julotta hafva
ridit till kyrkan, då han vid Runskegraf mötte ett troll, som
bjöd honom dricka ur en kalk, i hvilken det hade julebuska.
Bonden tog kalken, slog bakut öfver sig drycken och red i
sporrstreck sin väg till kyrkan, der han lemnade kalken på
1) Om Näs härads kyrkors ålder vittnar utom annat, att när folket ifrån
Dahlsland måste öfver Venern besöka Signete kyrka på Kalland i
Vestergöthland (D. Luth. Diss. de Lecköa), så hade Näsbönderna icke nödigt att resa
dit, som eljes kunnat vara dem närmast.
?) Sagan är denna: Presten Eskil, som ville bygga kyrkan, kom öfverens
med trollet att i arbetslön gifva det sitt öga, (Rhyz. V. Eccl.) andra säga, sig
sjelf, om han icke vid arbetets slut kunde säga trollets namn. Han var väl
glad att se sin kyrka snart färdig, men blef dock mer och mer ängslig att ej
få nyttja henne. Då han i denna ängslan gick i skogen, hörde han ur ett berg
en röst, som tystade ett barn:
Tyst, tyst! sonen min,
Rättnu kommer far din Kinn
Och ger dig presten Eskil att leka med.
Han gick derpå glad till kyrkan och sade till trollet, som då höll på att sluta
tornet: Du Kinn! sätt knappen rätt; då trollmannen blef så förbittrad, att
han kastade sig i backen och antingen bröt sig till döds eller bröt af låret.
(Herr kyrkoherde Ascher.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
