Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet före Hert. Carl Filips död - I. Om landets styrelse samt folkets tillstånd och beskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD. 957
1 Stockholm beslöts, "att hvarje skaltebonde skulle gifva 2 m:k
örtig; frälsebonden 1 m:k och torpare half mark för att slippa
olaga gästning och skjuts". Detta skulle sträcka sig öfver hela
riket och sålunda äfven hit.
Sådan inrättning gjorde kon. Erik. Sedan Johan III
blifvit konung och trodde sig tillika ega högsta ordet i
Värmland, utgaf han den 22 Febr. 1569 en förordning om
gästgifveriers vidmakthållande vid allmänna vägar, och som
förmodligen frälsebönderna icke funnit sig vid att lyda under den
lagen, utan undandrogo sig både att skjutsa och utgöra gärder
med flera allmänna pålagor, så stadgades öfver förstendömet
den 27 April 1570, att de nu ej skulle vara derifrån mer
fritagna än kronobönderna.
Detta förnyade hertigen 1572 den 7 Maj genom en stadga,
hvaruti äfven utsattes taxa, hvarefter alla resande, hans eget
hoffolk undantagna, borde godtgöra för skjuts och förplägning;
för en häst borde betalas 1!/2 öre milen och 3 öre för en
måltid mat.
Gästgifveriordningen förnyades åter 1581, då förbjöds all
fri gästning 1 landet och att inga resande, så mycket som
dittills skelt, skulle lägga sig in på ståndspersoner och prestgårdar.
Detta lär hafva stått åtminstone till konung Gustaf Adolfs tid.
Landsvägarne voro nu föga bättre än i förra tidehvarfvet.
När hertig Carl om vintertid kom med sin hofstat, var ingen
väg obanad öfver mossar och myrar, ed och sjöar; men om
sominaren höll både han och hans furstinnor mödan ospard
att sitta till häst.
Icke dess mindre tänkte man dock stundom på vägarnes
förbättring. R. R. Bengt Gabrielsson (Ozenstjerna) gaf 1583
den 3 Sept., sedan hertigen rest ut till Heidelberg på sin
systerdotters, Anna af Ostfriesland, bröllop med hans svärfader,
befallning till ståthållaren Arp, att han skulle foga anstalt, att
vägarne voro väl röjda och broarne upplagade till herrskapets
hemkomst. Men det drog ändå ut snart 100 år, innan kärror
kunde i allmänhet begagnas i slätaste delen af landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
