Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet före Hert. Carl Filips död - II. Om reformationen och gudstjensten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 LUTHERSKA TIDEHVARFVET
II. Om reformationen och gudstjensten.
Vi hafva i förra tidehvarfvet sett, i hvilket tjockt och
uselt mörker våra förfäder lefvat, isynnerhet på religionens. vägnar.
K. Gustaf I gaf väl på riksdagen i Vesterås 1527 påfviska
läran den sista stöten och Värmland fick såväl som hela riket
åtminstone anledning hoppas en klarare och sällare framtid;
men saken var icke så lält hulpen.
Konungen hade knappt annat än dumma, inbilska och
egennyttiga munkar att göra början med emot en enfaldig och
okunnig menighet, som borde öfvertalas med vett och lämpa.
Det beröm böra k. Gustafs samtida värmländingar både
högre och lägre hafva, att de aldrig uppsåtligen satte sig emot
någon hans författning att dämpa det påfviska väldet. Att de
<bådo Gud trösta sig, då de nu voro så olyckliga att få höra
messan sjungas på modersmålet och att en sådan latinsk
helgedom icke kunde annat än komma i förakt på svenska," detta
var icke annat än enfaldighet, som antingen kom ur deras
ohyfsade, korta begrepp eller af munkars ingifvelser.
Landtprosten, mäster Jon, var efter alla omständigheter en
af de hederligare lutherska prester, som någon tid varit i
Värmland, och jag kan ej annat än förtryta, det efterverlden fått
om honom så liten underrättelse, att man endast måste gissa
till, det han varit kyrkoherden, Jon Kråka, i Holmedal.
Han egde det förtroende hos sina embetsbröder, att han
på deras vägnar bevistade Vesterås riksdag 1527 och vann der
tillika den nåd hos konungen, att han blef utsedd tillika med
Jagmannen och fogden att uttaga klockorna i Värmland, hvilket
aflopp utan sådant buller som på andra orter i riket.
Det är icke utan, det han sedan sökte så mycket som
möjligt fullgöra konungens vilja vid reformationsverket; men som
han i början var nästan ensam, så är det mest troligt, att
alltsammans i förstone hufvudsakligen bestod deri, att presterna
fingo gifta sig, att bönderna oftare fingo höra predikas, så
godt det ock kunde ske, och att messan till deras harm sjöngs
på svenska.
När man vet, hvilket öfverflöd här var på munkar, och
lägger dertill nyare tiders exempel, så skulle man undra, att
icke prester hellre sökte påtruga sig församlingarne, än
försam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
