Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet före Hert. Carl Filips död - II. Om reformationen och gudstjensten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 LUTHERSKA TIDEHVARFVET
hvad som stred emot den Augsburgiska bekännelsen, och
isynnerhet stötte dem bland annat det ordet offerimus, hvilket de
uttydde: att offra Christum på nytt. Konungen blef häröfver
så förtörnad, att han med stegel och hjul lät straffa hvem han
kunde träffa, bland hvilka ock var kyrkoherden Maurits i Böne.
Derpå utgaf han från Calmar den 12 Febr. 1588 en
försvarsskrift, som tillika innehöll ett påbudsbref mot hertigdömets
proesterskap, deri de samtligen förklarades fridlösa och fogelfria,
hvar de råkades utom hertigdömet, och allt deras gods både
löst och fast sattes i qvarstad. Efter de hade kallat konungen
och hans medhållare papister, så fingo de ock till hämd
uppbära många grufliga narn ?).
Denna skrift sändes till alla. landsfogdar i riket med sträng
befallning att strax låta kungöra den öfverallt. De fattiga
presterna togo sin tillikt till hertig Carl. De sände den 28
Febr. s. å domkyrkosysslomannen i Strängnäs, herr Olof, till
Marieholm att bedja vm hertigens råd och beskydd. Han
svarade dem den 12 Mars, bad dem försvara sig skriftligen och
icke genom stillatigande taga sak på bak, lofvade dem ock all
tröst och hjelp, som hos honom stod.
Presterskapet skref från Örebro den 19 April till rikets
råd och bevisade, att "såvida de höllo sig till Guds ord och
Augsburgiska bekännelsen, hade de aldrig förskylt de tillmälen,
som konungen gifvit dem, emot hvilken herre de aldrig heller
haft något förrädiskt sinne.” De skrefvo ock samma dag tilk
konungen detsamma, bedjande tillika, "att han nådigast ville
igenkalla den svåra och hårda dom, som var fälld emot dem."
Men i sitt bref till biskoparne i riket voro de mest
allvarsamma. "Det fans prester utom förstendörmet, som icke:
allenast icke läto gå sig till hjertat, huru dessa blefvo
handterade och utropade, för det de predikade Guds klara och rena
ord, utan ock tvertemot samvetet gillade sådan försmädelse och
utlastade dem till det värsta hos gemene man" .... De bådo
biskoparne "att de icke ville inblanda verldslig öfverhet i
»religionssaker om liturgien, som rätteligen hörde presterskapet till.
Biskoparne borde frukta för Guds stränga rättvisa dom och
1) Årelöse förrädare, lufvudljugare, trospillare, olärde och illa lärde
stimpare, asnehufvud, djefvulsledamöter, satanister m. m: Jag eger denna
correspondence till hela sin vidd i afskrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
