Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet före Hert. Carl Filips död - III. Kort beskrifning öfver hertig Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD. 277
lunda dämpas. Den nya drottningen bidrog ej litet härtill; kan
ock hända, att hon gjorde alltsammans.
Men detta blida solsken varade icke länge. Hertigen fann
sig snart hafva orsak frukta, "att om konungen finge fred med
sina utrikes fiender, skulle han lätteligen vända emot honom
sina vapen"; derför sände han 1586 utskickade till honom,
hvilka anhöllo det allt missförstånd måtte i vänlighet och godo
biläggas; men konungen hörde icke på det örat, och när då
hertigen i silt svar förmodligen yttrade någon hetsighet, stämde
han hertigen till en riksdag i Vadstena. Men förut lät han
från alla predikstolar i riket afkunna "att med denna stämning
menades intet ondt." Det angick allenast, "att hertigen
konungen ovetande och oåtspord hade insatt en biskop och en
lagman i hertigdömet, och att han lade för stora skatter på sitt
folk." Så rädd var kon. Johan för den allmänna kärlek, som
Carl hade öfver hela riket.
Denna sistnämda trodde dock icke friden alltför väl. Han
ville icke svara på frågan utan genom en krigsmakt, och han
började redan samla sina trupper, då en gammal kapten gaf
honom ett råd, att åtminstone våga sig till byarne närmast
omkring Vadstena. Han kom dit, rikets råd lade sig emellan,
och här är den enda gång, som jag funnit hert. Carls mod
falla till föga.
Han vidgick, det han icke gjort rätt i det, som han var
beskyld för, och han bad om tillgift, den han ock fick; dock
med det förbehåll, att han måste underskrifva Arboga artiklar
af 15612!). Här få vi likväl ett nytt bevis på hans nit för
1) Dessa artiklar, som hertigarne Johan och Magnus ändtligen mäste
underskrifva 1561, då Carl ännu var omyndig och barn, innehöllo 45 punkter
och deribland förnämligast: »Furstarnes folk skulle svärja konungen men ej
furstarne, såvida de ej hörde till deras kansli, och den som förbröte sig emot
konungen skulle strax utlemnas och öfverlöpare ej försvaras. Till konungens
tjenst skulle hållas så mycket krigsfolk, som han fordrade, och när de på utsatt
ort ärligen mönstrades, borde mönsterherrarne förplägas på furstarnes bekostnad.
Hertigarne hade ej makt att sluta fred eller börja krig. Till konungen fingo
de ej komma starkare än med 100 man, hvilka då stodo under hans hofrätt.
Utan konungens vetskap fingo de ej sammankalla allt sitt folk, men med dem
voro de vid påfordran skyldiga att bygga kronans slott och fästen. Inga nya
skatter skulle furstarne hafva makt af sig sjelfva att pålägga ej heller att gifva
lifstidsdonationer. Deras krigsfolk lydde under konungens fältherre och krigsrätt,
och deras undersåtar ställe sig till rättelse alla konungens allmänna mandater om
religion, sjöfart, åkerbruk, handel m. m. Under sina arfgods må ej hertigarne
köpa några andra slags hemman, af hvad natur de ock äro. De hafve ej makt
att göra några till adel och utgifva previleyier utan konungens stadfästelse, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
