Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet från 1622 till närvarande tid - I. Om landets verldsliga styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL NÄRVARANDE TID. 301
Skogarne hafva näst hemmanen alltid varit de, som höga
öfverheten haft till ögnamärke att freda och vidmakthålla till
allmogens framdeles bestånd i Värmland, så mycket mer som
höga och låga så ofta i både äldre och nyare tider hafva gjort
hvarjehanda försök deremot >).
Allt intill början af detta tidehvarf omtalas icke annat än
ohyggliga skogar i Värmland, som sällan lära tjent till annat
än hugga ned och bränna upp”). Men nu hade Göteborgs
stad blifvit anlagd och 1618 försedd med stapelfrihet. Denna
stad började 1624 eller 2 år efter hert. Carl Filips död med
Carlstads innebyggare en handel om sågtimmer och block igenom
de flera vattendrag, som från Klara elf till norska gränsen gå
ut i Venern ”). Detta timmer skulle Carlstad köpa af allmogen,
och så mycket nödigare var, att skogarne till den ändan blefvo
vårdade, innan några bruk anlades på dessa orter
Redan den 22 Juni 1641 utgaf drottning Christina en
resolution om /finnarnes förderfliga fällehuggande med befallning,
"att uppbränna deras kojor och säd, om de vågade handla
emot tillförene utfärdade förordningar".
I den allmänna skogsordningen 1647 förbjöds strängeligen
allt sågtimmers fällande på allmänningar, men "på de orter i
gitter aflöna sin soldat så öfverflödigt, som den rikare, måste af soldaten icke
allenast lida förtret, hot och undsägelser, utan ock ofta med hustru, barn och
tjenstefolk vara osäker i sitt eget hus om hf och välfärd; thy anbefalde Kongl.
Maj:t på det allra allvarligaste rotebönder och soldater, att i detta målet ställa
sig reglementet och de upprättade contracten till efterrättelse, så att NB. ingen
må fördrista sig bjuda eller emottaga det ringaste deröfver vid svart straff
till görandes. Understode sig soldaten att i detta ärende öfverfalla bonden eller
hans folk, borde landzshöfdingarne efter laga ransakning och dom med en snäll
och exemplarisk execution afhjelpa saken androm till sky och varnagel.»
1) Det är med både harm och blygd man nödgas läsa en, kanske
sannfärdig nog, utlåtelse af någon genom Värmland resande i Juni månad 1776:
»de omkansvärda vedermälen af egennyttiga menniskors förödande hand, som
visar sig på större rymder af torra berg och sterila backar, hvilka tillförene
voro betackta med skog, kunde ej annat än uppväcka min uppmärksamhet, och
beklagar jag efterkommande så mycket mera, som jag märkte, att landets
innebyggare ännu aldrig tänkt att för dem något bespara. (Carlstads Veckobl.
N:o 30, 1776.’
?) Dessa skogar hade hufvudsakligen sin upprinnelse från digerdöden.
stora döden och svarta döden; ty sedan de hade ödelagt Sverige till mer än
två tredjedelar, lade mången bonde under sig land till 1, 2, 3, + och flera mils
väg, hvilket ännu varade i Dahl och Värmland i kon. Gustafs tid. (Se hans
plakat till alla landsändar om allmogens fattigdom; äfven
hemmansklyfning. Stockh. den 19 April 1555.)
3) Palmsk, M. S. och Cederbourgs Göteborgs beskrifn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
