Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet från 1622 till närvarande tid - I. Om landets verldsliga styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332 LUTHERSKA TIDEHVARPVET
Värmland, som öfverflöda af skog, blef tillåtet, att sådant
saklöst göra". Detta förnyades i skogsordningen 1664 ?).
Men några vissa trakter och parker blefvo fridlysta för
kronans och amiralitetets räkning till skeppsflottans behof, och
några tilltagsna, som af kungl. nåd fått donationer i landet,
vågade sträcka sin frihet så vida, att de ock underlade sig
sådana mastskogar ?), hvilka ej voro annorlunda att anse än
kronans egna regalier. Om sådant fått hända under kon. Carl
XI:s minderårighet, så visste han ock vid myndiga år att
häremot skaffa bot, och "frikallade dessa skogar vid hårdaste straff
och onåd för dem, som under hvilken förevändning som helst
understode sig, dem i ringaste måtto tillgripa” ; genom öppet
bref af den 20 Mars 1674 ?).
Sedan Uddevalla 1674 och 76 fått stapelfrihet, som
förnyades 1719, har ock timmerhandeln till stor del dragit sig
dit, då Åmålsboarne framskaffa timret genom Byelfven till
Köpmannebro.
Enligt 1674 års förordning får helt hemman årligen sälja
12 tolfter timmer, halft hemman 8 och fjerdedels 4; men
1729 förbjöds all slags trähandel till Norge "vid varans förlust
och 2 års Marstrand både för säljare och dem, som bhjelpte
honom hugga och köra".
Vid 1697 års riksdag hade redan allmogen gjort
underdånig ansökan att äfven få handla på Norge med sin skog,
men, ehuru det afslogs, vågade de dock 1734 att härom
inkomma med förnyad böneskrift, emedan de trodde sig vara för
mycket tvungna i en handel, som hänger på en så betydlig
rikets effect. Då beviljades dem, "att få föra till Norge huggen
ved af toppar och vindfällen på vagn eller släde emot tullens
1 De finnas alla i kungl. bergsordningen och Schmedem. Justiticeverk.
2) Dessa voro: Sunsas, Gilldals, Eds, Lunds och Ängebäcks i Blomskog
socken ; Långevaks, Gustas och Mötterudsi Arvika socken; Prestgårds, Gårdsås
och Arrebottens i Gunnarskog samt Sulviks och Bys skogar i Elqgå socken.
3) Allt ifrån hert. Carl Filips död lära uppsyningsmän varit satta öfver
skogarne. Jag har funnit tre. Erik Krabbe blef 1623 jägmästare öfver Nerike,
Värmland och Vassbo. Inuspektor Erik Laursson Wahlman fick 1663 kungl.
fullmakt på skogarne i Värmland och Dahl. Sven Brant fick
amiralitetscollegii fullmakt öfver Masteskogarne i Värmland 1666. Dessa lära dock hafva
statt under riksjägmästaren; men detta är 1674 gjorde Carl XI en ny
inrättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
