Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet från 1622 till närvarande tid - III. Om folkets tillstånd och lefnadssätt samt landets beskaffenhet m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396 LUTHERSKA TIDEHVARFVET
fastän Carlskoga alltifrån hert. Carls tid varit så räknad, fick
den dock icke bergslagsprevilegier förrän 1650, då der ännu
ej voro flera än 5 hyttor. Äfvenså skedde ock samma år med
Kroppa pastorat, till hvilket ej långt förut flera hemman blifvit
anslagna från bondbygden.
Fernebo och Carlskogas rörelse och handtering är i många
delar så olika, att derom icke kan gifvas fullständigt begrepp,
förrän hvardera kommer att särskildt beskrifvas. Här må vara
nog att vidröra det, som i det nogaste sträcker sig till ämnet
och som angår bergslagen i allmänhet, och då förekomma
isynnerhet följande punkter:
1. Grufbrytningen har förstdags lagt grund till bergslagen,
hvilken tilltagit i samma mån, som grufvorna gifvit tillgång på
jernmalm !). I förstone stodo de icke under någon uppsigt,
utan hvar bergsman reste till berget och brände lös så mycken
malm, han trodde sig behöfva, den han af brist på landsvägar
ofta måste klöfja på hästryggen. Då grufvorna blifvit så djupa,
att de hade ondt af vatten, höll bergslagen samfäldt en karl
1) Det är icke utan, att här i landet på åtskilliga ställen varit arbetadti
både silfver- och koppargrufvor, men de hafva ej gifvit den afkastning, att orten
af denna grund kunnat få namn af bergslag. Af silfvergrufvor torde väl
Hornkulls vara de äldsta, i hvilka efter hertig Carl Filips död ofta försök varit
gjorda allt intill 1740-talet, hvilka dock ej lönat mödan. Boxeruds
silfrvergrufvor i Millesvik skulle efter långt ödesmål upptagas ånyo 1641, men
stannade snart. Vid elfven Trösan i Carlskoga har varit en silfvergrufva och
hytta, i hvilkens ställe en jernmasugn anlades 1685. På Långbansändes skog
upptogs vid 1650 en silfvergrufva, som 1687 fick sig tilldelad allmänningskog;
men hon har längesedan afstannat. Likasa gick det med ett annat silfverstreck
vid Gåsborn, på hvilket några bergsmän fingo previlegier 1661. På många
ställen i landet omtalas ’silfvergrufvor, såsom: Lankegrufvan i Varnum, på
Fjälls skog i Eda, Homviks egor i Högerud, Treskog i Gunnarskog,
Ennebohl i Dalby, Ny socken och flerstädes.
Kopparstreck hafva ock visat sig på åtskilliga ställen, men åter
försvunnit. Torskebäcks torde väl vara det äldsta. Det arbetades en tid på
kronans bekostnad och sedan af enskilda, men hvilar nu i det tysta. Stömne
koppargrufra i Stafnäs upptogs 1522, men är längesedan ödelagd. Träskogs
kopparverk 1 Gunnarskog gjorde en tid från 1676 stort väsende af sig, men
omtalas nu ej mer. Tiden får utvisa, om icke bergslagsfriheten, som för detta
verk erhölls, gör barn och barnbarn i Värmlands bästa socken till torpare.
Stjernebergs kopparstreck vid bergslagens gräns till Dalarne upptogs i början
af detta sekel, men gör numera intet gagn. Anvisning till kopparmalm
omtalas ock på flera ställen.
Galmejagrufva skall hafva varit på Asphytteskog, utan tvifvel den, för
hvilken borgmästar Håkan Svensson från 1640 till 1649 fick halfva
tiondejernet vid Storbron; men nu förstår ej folket att skilja skarn och malm. Om
dessa saker och mera få vi blifva vidlyftigare längre fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
