Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyjord 17
Tidemand luktade också, smuttade, satte ned glaset och
såg på Ole.
— Inte sant, den är inte så oäven?
— Nej, svarade Tidemand, det är den inte. Du skulle
inte ha gjort det här för min skull.
— He, har man hört på maken. En flaska vin.
Paus.
— Jag tyckte du ville säga mig något? frågade
Tidemand.
— Ja, det vill säga, jag ville egentligen inte det heller,
men. — Ole gick bort och stängde dörren. Jag tänkte bara,
att du själv inte visste om det, och därför ville jag tala
om för dig, att man bakdantar dig, rent av tar heder och
ära av dig, ja. Och du vet inte om det.
— Tar man heder och ära av mig? Vad säger man då?
— Ja, vad man säger, det kan du sätta dig över. Det
är inte det, det är frågan om. Man säger, att du
försummar din hustru, du går på restauranger, fast du är
gifta karlen, du låter henne gå för sig, under det du själv
lever om efter ditt eget huvud. Du kan sätta dig över det,
hör du. Men rent ut sagt: Varför spisar du också ute
och håller dig på restaurangerna så mycket? Inte för att
jag vill förebrå dig något, men... Ja, det var bara der.
Nej, det här vinet är sannerligen ingenting att förakta,
känner jag. Smaka på det du, om det inte är dig
motbjudande...
Tidemands ögon hade plötsligt blivit skarpa och klara.
Han reste sig, gjorde ett par slag fram och tillbaka på
golvet och gick sedan tillbaka till soffan och satte sig
— PDet förvånar mig inte, att folk pratar sådant om
mig, sade han. Jag har själv gjort mitt bästa för att sätta
fart i pratet, det vet jag bäst själv. Det rör mig förresten
inte vad man säger. — Tidemand ryckte på ena axeln
och reste sig åter. Drivande fram och tillbaka på golvet,
stirrande rätt fram, mumlade han åter och åter, att det
inte rörde honom, vad man pratade.
Ny Jjord. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
