- Project Runeberg -  Ny jord /
24

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - IV - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24 Ny jord

inte heller så oävet ibland. Det kan vara en riktig
njutning att låta ögat vila på fyrkanter, på rena linjer. Ja,
det förstår inte du dig på.

— Jo min själ, att jag förstår mig på sånt! Men jag
menar människor, vad? Människor också, kött och blod,
inte sant? Det har sitt intresse?

— Ja, mig äcklar människorna, skam till sägandes. En
härligt öde gata, har du aldrig lagt märke till skönheten
i den?

— Jo, visst har jag det! Jag är inte blind, det ska jag
säga dig. En öde gata har sin skönhet, sin charm, det
högsta behaget i sitt slag. Men allt har sin tid... Nåja,
jag ska inte uppehålla dig längre. Vi ses igen på torsdag.

Så hälsade Milde med käppen upp till hatten, vände om
och gick uppför gatan igen. Öjen fortsatte ensam sin
vandring. Han visste allaredan, några minuter senare, att
han icke hade förlorat allt intresse för människor, han
hade ljugit på sig själv. Till första bästa nattfjäril som
prejade honom, gav han gladeligt bort de sista få
kronorna han hade kvar och gick tyst vidare. Han hade inte
sagt ett ord, hans lilla nervösa person försvann till och
med innan flickan hann tacka honom...

Och uu är äntligen allt stilla, vinscharna tiga vid
hamnen, staden har gått till vila. En ensam människas dova
fotsteg höras någonstädes långt borta, man vet inte var;
gaslågorna flämta oroligt i lyktorna, två konstaplar stå
och prata med varandra, då och då slå de stövlarna mot
varann, därför att de frysa om tårna.

Så går det hela natten. Mänskliga fotsteg här och
där och en och annan konstapel som slår ihop stövlarna
och fryser.

V.
Eu stort rum med blå väggar och två skjutfönster, en
slags torkvind med en liten kakelugn mitt på golvet och
med rör som höllos uppe med ståltrådar från taket. På

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 14 18:38:00 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyjord/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free