Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyjord 25
väggarna voro en mängd skisser uppspikade, målade
solfjädrar och paletter; några tavlor i ramar stodo längs
väggarna. Målarlukt och trasiga stolar, tobaksrök,
penslår, tuber, undanslängda överplagg av de ankomna
gästerna, en gammal gummigalosch med spikar och järnskrot i,
på staffliet, som är rullat bort i en vrå, ett stort,
halvfärdigt porträtt av Paulsberg.
Så såg Mildes ateljé ut.
Då Ole Henriksen vid niotiden steg in, voro alla
gästerna redan församlade, även Tidemand med fru. Det var
allt som allt tio tolv personer. De tre lamporna i rummet
hade täta skärmar över kuporna och gåvo inte mycket
ljus i den tjocka tobaksröken. Detta halvmörker var
säkert fru Hankas uppfinning. Ett par mycket unga herrar
utan skägg hade stött till, idel unga poeter, studenter, som
hade lagt böckerna på hyllan från och med i fjor. De
hade maskinklippt hår bägge två och voro alldeles nakna
i huvudet; den ene bar en liten kompass i urkedijan. Det
var Öjens kamrater, hans beundrare och elever, båda
skrevo dikter.
Utom dessa var där en man från Gazetten, litteraten
bland tidningens medarbetare, en man som gjorde sina
vänner stora tjänster och satte in mången notis i bladet
om dem. Paulsberg offrar all möjlig uppmärksamhet på
honom och talar med honom om hans artikelserie ”Ny
litteratur”, som han finner beundransvärd. Och
journalisten svarar glad och stolt över detta erkännande. Han
har en vana att vränga ord så att de låta besynnerligt, och
ingen var kvickare än han att vränga ord.
— Pet är ganska svårt att skriva en sådan serie
översikter, säger han, det är så många författare som måste
tas med, ett veritabelt koas.
Han får Paulsberg att småle åt detta koas, och de prata
vidare i bästa samförstånd.
Advokat Grande med fru hade inte infunnit sig.
— Advokaten kommer alltså inte i kväll? säger fru
Hanka Tidemand, men nämner inte frun. Fru Liberia
kom förresten aldrig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
