Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny ijiorda 41
och det borgerliga livet. Hur bedrövligt är det inte att
se detta allmänna förfall!1 Till exempel de arma rester
av det andliga liv som flammade så högt, ja, som ropade
i skyn under sjuttiotalet. De gamla går köttets väg, vem
kan upptaga arbetet efter dem? Jag är utled på
dekadansen, jag trivs inte annat än i ett högt andligt liv.
Alla hade sett på journalisten; vad tog det åt den
annars så glade kurren? Ruset hade gått av honom en
smula, han talade någorlunda rent och vrängde inte ens
ord. Vad menade han? Men då den lustiga själen kom
med förklaringen, att han var utled på dekadansen och
inte kunde trivas annat än i högt andligt liv, då brusto
alla gästerna i gapskratt och förstod att alltsammans var
ett utsökt gyckel. Den satans spefågeln, hade han inte så
när narrat dem allihop! De arma resterna av sjuttiotalets
andliga liv? Hade man inte både Paulsberg och Irgens
och Öjen och Milde och de två maskinklippta poeterna
och slutligen en sannskyldig Herrans svärm av
uppdykande förstarangstalanger!
Journalisten skrattade själv och torkade svetten ur
pannan och skrattade igen. Det var allmänna meningen, att
mannen satt inne med ett ansenligt pund, som han ännu
inte hade förbrukat i bladet. Man kunde vänta en bok
av honom en vacker dag, en uppseendeväckande historia.
Paulsberg satt och skrattade tvunget. Han var
egentligen ganska stött över att man inte ens hade nämnt
någon av hans romaner och hans verk om Syndernas
förlåtelse på hela kvällen. När därför journalisten sporde
honom om hans åsikter om det norska andliga livet i
allmänhet, svarade han kärvt:
— Jag har ju yttrat mig om denna sak någonstans i
mina verk.
Javisst, javisst för fan, när man tänkte sig för, så
mindes man ju det. Naturligtvis. Det var alldeles riktigt, en
replik på något ställe. Fru Paulsberg kunde till och med
citera repliken, ja uppge pagina.
Men nu ville Paulsberg bryta upp.
— Jag kommer alltså och sitter för dig i morgon, Milde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
