Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 Nyjord
sade han med en blick på staffliet. Han reste sig, tömde
sitt glas och letade rätt på sin rock. Hans hustru reste
sig likaledes och sade godnatt, hon tryckte kraftigt vars
och ens hand. De mötte fru Hanka och Irgens i dörren
och sade ett kort godnatt även till dem.
Från och med nu blevo de kvarvarande alldeles
oregerligt livade, de drucko som svampar, även de två unga
poeterna drucko efter förmåga och talade om Baudelaire
och röda ögon. Ingen lade mera något band på sig. Milde
ville ha rent besked om varför Irgens hade frågat honom
efter rostat kaffe. Vad använde han sådant till? Han
skulle väl inte kyssa fru Hanka? Ja fan må veta ...
Tidemand hör på och skrattar med, skrattar högre än någon
annan och säger: Nej, det har du rätt i, fan må veta, den
skojarn. Tidemand var så full som helst.
Journalisten tog det rostade kaffet till förevändning för
att uttala sig om elak andedräkt överhuvud. Han talade
högt och vände sig till var och en. Var kom elak
andedräkt ifrån, dåliga tänder, ihåliga tänder, hehe. Det var
de ihåliga tänderna som förpestade hela munnen. Och
han förklarade närmare hur det kom sig att de ihåliga
tänderna kunde förpesta munnen. Magen hade också lite
grand att göra med den saken.
Nej, man generade sig inte, tonen var frigjord, och man
började att svära högt och fritt. Sjåpigheten var Norges
olycka, man lät sin unga dotter hellre gå under av
okunnighet om hemligheterna än man invigde henne i god tid.
Sjåpigheten var den last som just nu stod i sitt flor här
hemma. Där skulle, jäklars blod, tillsättas officiella
tiänstemän för utskrikande av liderliga ord på gatan, bara
för att göra de unga flickorna bekanta med livets
hemligheter i god tid. Vad... knystar du, Tidemand?
Nej, Tidemand knystade inte, och Ole Henriksen
knystade heller inte. Detta om de officiella tjänstemännen
var en verkligt originell idé, hehe.
Milde fick Tidemand åt sidan.
— Saken är den: Du skulle väl inte ha ett par kronor,
va? sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
