Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 Ny jiorda
bara Lynums, det är inte värt att göra mera av det än
det är. Det är verkligen så, att jag har besökt
häradsdomargården en gång. Du kan aldrig ha sett något
löjligare; vi kom dit, två uttörstade fotvandrare, och fick
mjölk; sedan har jag träffat familjen här, när den har
varit i stan, ifjor höst och nu i vinter. Det är en stor
familj, med imformatorn allt som allt sju personer, den
äldsta av döttrarna heter Ågot. Jag kommer att berätta
dig mer om de här människorna senare. Ågot var aderton
år den sjunde december, hehe, det betyder ju ingenting,
hon är således på nittonde året, jag kommer händelsevis
ihåg att hon talade om det för mig. Med ett ord: Vi är
inte förlovade, det kan jag inte säga, vi har bara skrivit
några brev till varandra på sista tiden. Men jag vet ju
inte vad det kan bli... Vad säger du om det?
Tidemand var häpen över alla gränser, han stannade.
— Maen detta visste jag inte ett dugg om, du har inte
sagt ett ord om det förrän nu?
— Nej, det kunde jag inte gärna ha gjort. Vad hade
jag att ta fasta på, så ung som hon är? Och om jag nu
antar, att hon fått annat i sinnet, ändrat sig, när jag
kommer? Då har ju ingenting ont skett, vad henne angår,
avrättningen försiggår i all stillhet, hon blir inte det minsta
blamerad för den skull... Du ska förresten få se henne,
Andreas, jag har ett fotografi. Ja, hon har knappast givit
mig det, jag har till hälften tagit det från henne, men...
De stannade ett ögonblick och sågo på fotografiet.
— Härligt, sade Tidemand.
— Ja, inte sant? Det var roligt att du tycker det
förresten. Jag är säker på att du ska bli förtjust i henne.
De gingo vidare.
— Lycka till då! sade Tidemand och stannade på nytt.
— Tack! — Efter ett ögonblick tillade Ole: Ja, jag
säger tack, för det är i själva verket så gott som avgjort,
förstår du. Jag reser ditupp och tar henne med hit ner.
De hade kommit nästan ända ner till järnvägstorget, då
Tidemand med en gång stirrar rätt framför sig och viskar:
— Maen är det inte min hustru, som går där?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
